– När jag var 6 år blev jag våldtagen av barnvakten, en tonårskille.

– När jag var 12 var jag för full och hade rökt brass och däckat i en säng. 3 ”killkompisar” tog för sig och hade sex med mig.

– När jag var 13-14 blev jag flera gånger erbjuden pengar för sex av äldre män..

– När jag var 16 och hade somnat utomhus i Christiania, vaknade jag att att en man försökte våldta mig. Jag hade tur att kunna slita mig loss och springa.

– När jag var 20 försökte en ”killkompis” sälja mig för sex till sin langare. Jag lyckades stå emot tjatet och langaren ville inte ha sex med en som inte ville, turligt nog för mig.

– När jag var 27-28 accepterade jag att tvingas vara sällskapsdam, bli kladdad på, pussas och kramas med min langare i 1-2 timmar, varje gång, innan jag fick handla. Jag höll på att spy både för att han var äcklig och för att jag var dålig. Antagligen var han impotent, så jag slapp ligga med honom.

Efter jag blev drogfri har det blivit bättre. Det har funnits sexuella kränkningar, men inte lika uppenbara. En flicka, tjej, kvinna i missbruk är lovligt byte.

Har sett så mycket under frihetsberövade vistelser. Tjejer som varit kuvade. Du X som jobbade på XX (behandlingshem). Din jävla struts. Jag var för hård. Men andra var det inte. Känner äckelkänslan komma över mig. Stolt som en tupp har satt på en tjej och du ska åka hem till fru och barn. Önskar att jag haft modet att säga något. Den där skiten låg i luften. Dom gjorde våld inpå själen. Man tystnade mer och mer.

Jag var tolv år när en man på ca 25 tyckte att jag var attraktiv och hällde i mig så mycket sprit att jag inte gjorde motstånd när han hade sex med mig. Han smittade ner mig med gonorré också men inget hände utom att jag fick gå till doktorn och fick världens moralpredikan om att inte vara ”lätt på foten”. Tolv år😢😢😢

Jag var fjorton år när jag blev inlåst i en lägenhet med en kille på ca 20 och han våldtog mig hela natten. Hela tiden berättade han vilken liten bedrövlig harschfitta jag var och därför förtjänade denna ”behandling”.

När jag äntligen på morgonen blev utsläppt sa han att jag inte skulle bry mig med att gå till polisen då ingen skulle tro mig i alla fall.

Han hade rätt. Ingen trodde mig. Till och med min mamma och mina kompisar tyckte att jag inte skulle ”hänga ut han” och att jag i grunden borde skylla mig själv.

Jag har hela mitt liv fått höra gliringar om att jag i princip bara finns till för att tillfredsställa män som i sin tur blir mer och mer skruvade i sina sexuella fantasier ju mera droger de fått i sig.

Har levt ett hårt liv med kriminalitet och droger. I mycket tidig ålder blev jag såld och sexuellt utnyttjad vilket pågick under många år. Detta har lett till att jag varit väldigt aggressiv och våldsam då jag aldrig fick hjälp som barn/ ungdom att bearbeta. Som vuxen har jag inte blivit utsatt. Det som hänt är att jag är så jävla rädd för jag vet inte vad kärlek är och har svårt med tillit till män.

Har levt ett hårt liv med kriminalitet och droger. I mycket tidig ålder blev jag såld och sexuellt utnyttjad vilket pågick under många år. Detta har lett till att jag varit väldigt aggressiv och våldsam då jag aldrig fick hjälp som barn/ ungdom att bearbeta. Som vuxen har jag inte blivit utsatt. Det som hänt är att jag är så jävla rädd för jag vet inte vad kärlek är och har svårt med tillit till män.

2 gruppvåldtäkter i mitt liv. Mycket skit och jobbigt att minnas. Låt oss hålla ihop.

Första övergreppet jag minns var en vän till familjen som stannade bilen och skulle köra mej hem ifrån skolan varvid han lyfte upp min tröja och började smeka mej på mina jättesmå tuttar, en annan gång försökte han sticka in ett finger mellan mina ben när han skulle lyfta upp mej så jag kunde ta ner en grej i köket, familjen satt i andra rummet,sa aldrig någonting Har alltid känt mej värdelös på många sätt. Detta resulterade i att jag lät mej utnyttjas av olika män i skolåldern, mej skulle man bara dra över, inte bli kär i.

Började mitt missbruk på gatan, många olika män, utnyttjad, skitig oälskad, värdelös, skitiga trosor, äckliga av gammal sperma. Gamla äckliga pundargubbar, sjuka, rädsla, olika uppstuckna saker i slidan, stryk. Parera psykopater, ”gör du inte som jag vill så slår jag ihjäl dej! och ”gör du vad jag vill så slår jag ändå ihjäl dej”! Bunden, slagen, våldtagen, övergiven, ensam, värdelös och äcklig i relationer. Låtit mej knullas över där också, inte kunnat sätta gränser, inte vetat hur man gör, inte värd. Blev med tiden tuffare tyckte jag, driftade mej själv (finansierade mitt eget missbruk, reds anm), kriminaliteten, fängelsevistelser, men fortfarande den lilla värdelösa tjejen som ingen ville ha.

Jag ligger på golvet. Jag kan inte försvara mig. Möbler krossade . Slag efter slag med ett bordsben. Jag hade inte lagt mig i sängen. Jag är där nu. Inte fysiskt. Men nästan.

Jag känner att jag kommer ingenstans. Känslan att vara ett stycke kött.

Den här mannen hade jag över mig många gånger. Jag vill komma bort. Han var delaktig i min brors död. Dom kastade ner honom från tolfte våningen. Jag sprang dit efter jag läst om det i DN den där tidiga morgonen. Det fanns bara blod kvar. Där står jag vid hans blod. Sorg utlämnad åt mitt eget öde. Jag vill bara bort.

Fragmentariska bitar av min historia: 17 år; jobbade under 1 års tid som prostituerad utomlands. Alla dessa män, som jag kommer ihåg, lukter, smaker, alla dessa män som passerade, som jag förträngt. Tillbaka i Sverige, åren på porrklubb, kommer ihåg den perioden som att jag bodde på de där ställena, alla dessa runkande män i en aldrig sinande ström. Sista åren i mitt aktiva: måste duscha, tvätta, sova några timmar, män som erbjuder mig en plats, skjuter i mig tills jag är nästan medvetslös och låter det hända.

För mig var det första övergreppet en kille i skolan, när jag druckit väldigt mycket och inte kunde klara mig att gå så bra själv. Då hjälpte den här killen mig som var några år äldre än mig att gå nånstans. Sen minns jag inte mer. Jag vaknade av att han låg på mig i ett dike. Förgrep sig på mig. Låg med mig. Jag såg kompisar från skolan gå förbi på vägen. Jag skämdes. Jag trodde att det var mitt fel. Att jag säkert hade sagt att jag ville. Ingen sa något. Jag sa aldrig något till nån.

Jag var 13 år, efterlyst och gjorde allt för att hålla mig undan polisen. Inklusive följa med till en främmande mans lägenhet, i brist på en annan lösning för natten. Han sa att han var 24 år och studerade juridik. Efter att jag spytt och däckat på hans säng så vaknade jag upp av att jag hade betydligt mycket mindre kläder på mig. Frozen fright var ett faktum.

Jag var 14 år, han var 27. Han som så gärna hade velat ha mig i ett års tid, han slutade en dag att respektera mina nej. Denna gång kämpade jag emot. Jag sa nej, sluta. 14-åriga flickan som var jag kämpade med all kraft hon hade, men han var mycket större än henne.

För två månader sen.

– Mitt ex som släpade mig i benen efter golvet, för att sedan kasta mig i sin säng.

– Mitt ex som vet om mina tidigare erfarenheter av sexualbrott.

– Mitt ex som jag litade på.

– Mitt ex som helt plötsligt inte tänkte respektera mina ”nej”, som fortsatte försöka fast att jag fysiskt kämpade emot, vilket jag aldrig någonsin tidigare gjort med honom, för att ”han saknat mig så mycket”, som att det är något rättfärdigande för att förgripa sig på en annan person.

– Mitt ex som nu har visat för mig att det är helt omöjligt att till 100% lita på någon man.

– Mitt ex som jag tvingas se på reklamen, när jag loggar in på min bank och som jag kommer se i min favoritfilm när den kommer ut i nästa år. Han som är den ständiga påminnelsen om varför jag hatar män.

Jag skrev här om dagen att jag klarat mig från övergrepp. Och jag har klarat mig ”hyfsat” bra för att ha levt det livet som jag gjort.

Jag har inte varit i närheten av såna fruktansvärda brott som ni har varit med om.

Men när jag tänker efter så hör jag hur skevt det låter när jag skriver att jag har klarat mig ”hyfsat” bra. Jag normaliserar alltså sexuella ofredanden bara för att jag har haft turen att inte blivit våldtagen!

En gång var jag med en manlig ”bekant” hemma hos mig i min lägenhet. Jag vaknade efter mitt heroinrus av att han hade lagt min hand på sin penis. Jag lyckades ta mig bort från sängen men han var fortfarande kvar i min lägenhet och vägrade gå. Jag kontaktade faktiskt polisen och han drog direkt. Eftersom jag hade varit så väck så visste jag ju inte om nåt ”mer” hade hänt så polisen körde mig till Sös och jag fick göra en gynundersökning och det konstaterades att han inte hade haft samlag med mig.

Jag har flera gånger blivit erbjuden droger och pengar i utbyte mot sex.

Jag har flera gånger haft sex för att jag varit påtänd, väck eller full och när jag sedan insett vem jag har varit med har jag blivit så äcklad av mig själv!

Jag har under många år fått så skamliga förslag, blivit erbjuden droger osv i utbyte mot sex, blivit tafsad och kladdad på och alltid fått kämpa för att klara mig. Det har inte varit en självklarhet.

Jag har haft tur jämfört med många av er men jag ville ändå skriva lite för att uppmärksamma alla typer av sexuella ofredanden.

Fem sista åren av mitt missbruk levde jag som prostituerad. Två veckor innan sista avgiftningen, råkade ut för våldtäkt av gammal torsk/kran. Under våldtäkten höll han fast mig, jag var krondålig på varor (mycket abstinent från heroin reds. anm), jag var rädd och klarade inte av att slå ifrån då jag hamnade i ett “frozen tillstånd”. Han skadade mig så jag trodde jag var helt sabbad nedtill. Andra våldtäkter har varit när jag legat avtuppad och vaknat upp med trosor vid fotknölarna.

Tonåren, levde i relation med snubbe som gjorde princip vad han ville med min kropp efter ha tjatat men jag orkade inte längre säga ifrån. Detta var under period på 9 månader.

Att leva i missbruket som kvinna ÄR att vara helt utan skyddsnät. I drogvärlden är övergrepp, gränslöshet, besatthet och jävligt skruvad sexualitet DET NORMALA.

Som många av er skriver så har kränkningarna börjat långt innan sinnesförändrande droger blir en del av livet.

Det finns oändliga övergreppssituationer att dela med sig av och jag kommer fortsätta att dela med mig framöver.

Det jag vill dela med mig av ikväll är att som prostituerad är ju i stort sett alla torskar ”helt vanliga män”. Helt vanliga män med bilbarnstolar bak i bilen, taxichaufförer, män som får en kick av att betala för att få tillgång till en kvinnas kropp. Parkerad på nån industritomt. ”Sug min kuk!” Och så böjer jag ner ansiktet och munnen i mannens skrev. Han har redan stånd och redan på håll känner jag att hans kuk STINKER, han har inte tvättat sig på ett bra tag. Kladdig, tjock flensost i hela min mun, och gylfens dragkedja skaver mot ansiktet när han hårt trycker ner mitt huvud i allt detta stinkande och smuts. Helt ”vanliga”män. Helt vanliga män.

Jag skulle fylla 12 och fick betalt i sprit och cigaretter och pengar för att både män och kvinnor i 40-årsåldern fick tafsa på mig både utanpå och under kläder. De var en grupp swingers som samlades för orgier och använde barn som förspel. Ibland skulle vi ta på männen utanpå kläderna på deras kön och jag har under många år haft en fobi för manchesterbyxor efter det. I huset där det förekom så blev vi (jag skriver vi för idag vet jag att det var en stor härva och vet att det handlar om många barn och ungdomar. Vet tillfällen där vi var 3-4 st på samma gång och vet att vi inte bara var flickor som var utsatta även när bara husägaren var hemma utsatta för övergrepp och då var det inte bara ta på och bli tagen på som gällde. Idag vet jag att han tidigare blivit dömd för incest på sina döttrar.

Jag har ganska oklara minnen över vad som egentligen hände när det kommer till detaljer men vet att vi runkade honom och att han sprutade på mitt ansikte vid flera tillfällen. Han hade fetischer som till exempel att det gick för honom när han blev kittlad.

Det här pågick i flera år och jag brottades länge med skammen över varför jag fortsatte att gå dit för betalning. Jag började knarka när jag var 13 fast drack mig full långt före det. Förlorade oskulden midsommarafton när jag var 13 och skit full och avtänd av en kille som var 20 och nykter i ett rum fullt av folk som hörde och såg men inte sa något. Antar att de utgick från att det var ok eftersom jag inte gjorde motstånd. I själva verket var jag både för full och för rädd. Jag hade aldrig träffat honom innan.

I missbruket fortsatte kränkningarna och jag slogs med mig själv under lång tid efter det om varför jag låtit saker hända och jag var under lång tid mer arg på mig än på dem som använde mig för smutsigt påtänt sex. Jag har dock klarat mig från fysiskt våld och våldtäkt men visst känns det som att min själ blev våldtagen av pedofilerna.. Och av dem som såg på när jag förlorade min oskuld.

Jag skulle fylla 12 och fick betalt i sprit och cigaretter och pengar för att både män och kvinnor i 40-årsåldern fick tafsa på mig både utanpå och under kläder. De var en grupp swingers som samlades för orgier och använde barn som förspel. Ibland skulle vi ta på männen utanpå kläderna på deras kön och jag har under många år haft en fobi för manchesterbyxor efter det. I huset där det förekom så blev vi (jag skriver vi för idag vet jag att det var en stor härva och vet att det handlar om många barn och ungdomar. Vet tillfällen där vi var 3-4 st på samma gång och vet att vi inte bara var flickor som var utsatta även när bara husägaren var hemma utsatta för övergrepp och då var det inte bara ta på och bli tagen på som gällde. Idag vet jag att han tidigare blivit dömd för incest på sina döttrar.

Jag har ganska oklara minnen över vad som egentligen hände när det kommer till detaljer men vet att vi runkade honom och att han sprutade på mitt ansikte vid flera tillfällen. Han hade fetischer som till exempel att det gick för honom när han blev kittlad.

Det här pågick i flera år och jag brottades länge med skammen över varför jag fortsatte att gå dit för betalning. Jag började knarka när jag var 13 fast drack mig full långt före det. Förlorade oskulden midsommarafton när jag var 13 och skit full och avtänd av en kille som var 20 och nykter i ett rum fullt av folk som hörde och såg men inte sa något. Antar att de utgick från att det var ok eftersom jag inte gjorde motstånd. I själva verket var jag både för full och för rädd. Jag hade aldrig träffat honom innan.

I missbruket fortsatte kränkningarna och jag slogs med mig själv under lång tid efter det om varför jag låtit saker hända och jag var under lång tid mer arg på mig än på dem som använde mig för smutsigt påtänt sex. Jag har dock klarat mig från fysiskt våld och våldtäkt men visst känns det som att min själ blev våldtagen av pedofilerna.. Och av dem som såg på när jag förlorade min oskuld.

Jag är trött. Häromdagen ramlade jag av min cykel precis utanför min port på Möllan. När jag låg där fick jag en oemotståndlig lust att ligga kvar. Funderat mycket på det idag. Vad fan är det som driver mig egentligen? Ibland saknar jag verkligen tiden då jag inte förstod att att alla övergrepp jag blivit utsatt för är kränkande och fel på alla sätt men att möta mina trauman, slå armkrok med ilskan över dom och kämpa för andra kvinnor är en del av vad som driver mig. Varje modig berättelse, varje person jag ser ta ett steg ut ur tystnaden ger mig hopp för våra medsyskon som fortfarande finns kvar där ute i den kallaste av världar.

Varje gång en man öser hat över mig, kallar mig idel fula ord, försöker tysta mig tänker jag att mitt motstånd inte bara är för min skull, det är för allas vår skull. Även om ni kanske inte ser det så så är varje ord ni skriver viktiga för dom av oss som inte orkar, kan eller våga berätta. Livsviktigt!

Jag är incestöverlevare och offer för sexuellt våld. Jag kommer aldrig sluta vara det. Män har tagit sig friheter med min kropp sedan jag var 2 år. En flicka som blir utsatt för övergrepp när hon är så ung har knappt en chans i en värld fulla av män. Men mot alla odds så lever jag, som den nagel i ögat på patriarkatet jag är. Mina förövare knäckte mig inte, fast jag är så skör ibland, mina förövare tog inte död på mig, fast det var nära. Så länge jag lever och orkar ska jag vara den där obekväma jäveln som stör dom. Idag, med er i denna gruppen känns det möjligt.

Ibland får jag skamkänslor för att jag är så högljudd och “jobbig”. Borde jag inte vara slagen till marken för alltid? Jag känner skuldkänslor för att jag har det så bra när så många av mina medsyskon lider. Jag vet att det är orimligt men så känns det.

I grundskolan blev jag väldigt mobbad. När jag började gymnasiet började jag med droger, egentligen för att få vara med, känna gemenskap.

Jag träffade en kille när jag var 17år. Han var 5 år äldre än mig. Jag blev sååå kär. Det var inte förrän då  jag började dricka alkohol ordentligt. Han gillade inte droger så jag sa aldrig att jag använde. Den här perioden i mitt liv anpassade jag mig mycket efter dom jag var med. Ville så gärna vara med och vara omtyckt. Den här killen hade ett väldigt stort kön så jag ville ta det lungt vid själva införandet, och det var lugnt. De första gångerna!

Jag minns flera gånger hur han tryckte ner mitt huvud vid avsugning så jag kväljde. Tänkte att-” Ja, jag har har sett det i porrfilmer och han gillar väl det”!. ”Det är ju inte så att jag får ont eller nåt, det är bara lite obehagligt. En gång hade vi sex bakifrån och han petar in fingrar i anus. Jag sa nej! Då trycker han in sin kuk i arslet på mig att jag spräcks och blöder och skriker tills han är klar. Jag låg kvar chockad.

Han berättade direkt efteråt hur han hade knullat en tjej med invandrarbakgrund, hårt - för att hon var invandrare! Han gillade inte det tydligen. Jag fattade fortfarande ingenting.

Över en vecka fick jag hålla mig för jag var rädd att jag skulle öppna upp såren igen, i min anal. Nån vecka efter det när jag fick missfall (visste inte att jag var gravid och tack gud för att det blev missfall) och skulle berätta det för honom sa han att han legat med några tjejer och att jag förmodligen hade klamydia. Det hade jag också.

Minns inte hur långt efter det där det var men vi hade fest hemma hos honom. Massa folk där, tills jag på något vis hör en tjej på festen säga att hon blivit våldtagen av honom. Han flippar ur och då gjorde jag det med. För att han gjorde det. Jag slänger ut tjejen från festen. Några dagar efteråt blir han häktad för våldtäkt på henne. Jag minns inte riktigt hur men jag hjälper i alla fall honom att vara alibi. Jag vet än inte idag vad som hände. Förlåt mig!(jag tror du hette X, från en småstad). Det du sa var säkert sant. Förlåt för att jag tog rättvisan ifrån dig och för att jag skyddade ett svin.

Jag har ångest för det som hände mig, men mest för din skull. Vi kvinnor ska skydda varandra och jag är hemskt ledsen 😢 ❤️

Fler situationer och händelser bubblar upp. Här är en av dom:

17 år sitter jag naken, avtänd och livrädd i en ökänd dåres bil mitt i vintern. Jag har varit en tid med honom men jag minns inte hur länge, jag ser bara fragment av vissa händelser. Han slår mig, hotar mig, säger att han ska sticka kanylen i mitt öga och höjer kanylen men på nåt vis lyckas jag komma undan. Jag tvingas till olika sorters sexuella handlingar. Han är ju så mycket större än mig så jag har inget att sätta emot. Han kör den gråa bilen...Jag vet att han är farlig och att han är en känd våldsman, både hos polisen och i missbrukarkretsar .Plötsligt sliter han upp en pistol och sätter den mot mitt huvud och svamlar om att han vill att jag ska berätta något annars skjuter han mig när vi kommit över bron! Jag har ingen aning om vad han pratar om,är sitter jag i den där jävla bilen, naken, förvirrad och avtänd med en sönderknarkad 45 + gubbe.Jag känner ett sånt lugn i mig. Lugnet består i att jag vet att jag kommer dö för jag kommer inte klara ett skott rätt in i mitt huvud. Jag tänker att ”Ok, någon kommer hitta min nakna kropp här ute på en åker, skjuten”! -”Ok, så det var alltså så mitt liv skulle sluta”! Jag accepterar mitt öde och är så lugn. Vi kommer över bron och han trycker av, pistolen klickar, han trycker igen och den klickar. Arg sliter han fram en kniv istället.Jag är fast och kommer ingenstans..Det blir svart, fragmentariska bilder av slag och hot och hur han har sex med mig vid en kyrkogård, jag har ett skärp om halsen så han kan strypa åt.

Nästa bild; Jag är i hans bil mitt i stan på Gamla Brogatan människor springer förbi, kanske på väg till sina jobb, vad vet jag. Livet går sin gilla gång därute och här sitter jag och lever i en helt annan värld.

Jag var 11 år på helt fel plats med helt fel sällskap skulle det visa sig. Jag blev nerdrogad, förd till en lägenhet i förorten. Där blev jag våldtagen av 2 män. Det som de utsatte mig för den natten förstörde mig för livet. Jag teg och led. Trodde det hela berodde på mig. En tid efter det gjorde jag mitt första suicidförsök. Smärtan jag bar på var outhärdlig. Jag hittade ett sätt att hantera, ett sätt att stänga av på . Drogerna kom in i mitt liv och tog ifrån mig allt som där var kvar av ett människovärde.

Jag lever med PTSD.

Finns inte en natt jag inte återupplever den terror och det våld jag så många år levt i.

Polisen behandlade mig så illa. Han kallade mig hora, sparkade på mina ben under ett eller fler förhör. Jag blev så förnedrad. Jag satt på häktet då.

Han ville även ha förhör med mig på nätterna,helt sjukt! Och det fick han tydligen igenom för personalen på Kronobergshäktet, helt sjukt!

Han fick det han bad om verkade det som. Han var ju på ”rätt sida” om lagen, som han upprepade om och om igen. När jag blev gripen tvingade han och hans kollega mig att ta av mig alla mina kläder. Jag satt i en lägenhet och blev så förnedrad. Helt naken, och blev förnedrad och smutskastad med ord och blickar. Det var så förnedrande. Jag var ju bara en väldigt skör & trasig liten tjej, men snut jävlarna såg på mig med andra ögon. Som en “kriminell, narkoman, brottslig jävla hora / luder”! Dessa två snutar med sina fördrivna, maktgalna & hänsynslösa snutvärld åt upp mig totalt. Vill tillägga att alla poliser som jag mött genom åren har INTE behandlat mig så här illa, som han & hans kollega gjorde mot mig.

Han sa, jag kommer se till att du får ett rent HELVETE om du inte samarbetar med mig. Han förföljde mig senare när jag blev släppt. Han stannade mig flera ggr när jag var ute och körde bil. Jävla snut jävel du äcklar mig! IDIOT! Han kallade mig för HORA/ LUDER och sa att jag skulle passa mig jävligt noga, -”glöm inte bort att jag jobbar som polis”!. Jag var så trasig, ledsen,rädd och kände mig helt misslyckad på den tiden. Tack gode Gud att jag orkade ta mig igenom allt det HÄR / där.

Min historia är den samma som många andras.

Utsatt, sex för att få droger, sex för att vara någon. Misshandlad för att inte vilja. Hotad till livet mm. Jag vill gärna dela hur det såg ut min första tid som drogfri för 19 år sedan.

Jag var 20 år och kom från gatan. Bodde tillfälligt hos en vän (en man). Efter att ha fått hjälp av socialtjänsten så blev jag inskriven på en nio veckors behandling. Fick alltså behandlingen men inte SL-kort för att ta mig dit eller pengar till mat. Man ansåg inte att jag var kvalificerad för bidrag, hade ju tjänat lite pengar för 6 månader sedan. Jag var förtvivlad. Jag hade fått kämpa för att få hjälp, jag var ju kvinna och ung, såg inte ut som en knarkare. Mina märken syntes inte och jag hade fina kläder på mig. Det var först efter ett drogtest som de tog mig på allvar. Vi unga kvinnor var inte en prioriterad grupp för att vi inte var ”långt” ner i missbruk. Vände mig till kyrkan och fick matkuponger, något jag är djupt tacksam för idag.

Jag var medlem i en stödförening och vände mig dit för att ansöka om bidrag till SL-kort. Det fanns ett särskilt ekonomiskt stöd för medlemmar att söka. Min ansökan avslogs med kommentaren;-”Du är ung och snygg, det är ju enkelt för dig att skaffa pengar”. -”Du vet ju hur man gör”! (Behöver jag tillägga att denna man fortfarande är aktiv i stödföreningen) Kyrkan hjälpte mig med SL-kort.

Det var som att någon drog undan mattan för mig. Jag trodde jag kunde vara trygg på stödföreningen men det visade sig att platsen var allt annat än trygg för mig som kvinna. Gång efter annan blev jag antastad och tafsad på, som om jag vore allas egendom. Jag var för rädd för att säga ifrån. Det blev bättre när jag blev tillsammans med en man som ”jobbade” för stödföreningen.

Jag påbörjade min behandling, på en öppenvård i Stockholm med gott renommé. Vi var kvinnor och män i samma grupp. Vi hade en manlig terapeut. Han var snäll och blind för vad som hände.

Liksom de flesta så kunde han flörta med mig precis som vissa av deandra männen i gruppen. I behandlingen ingick olika uppgifter. En av dessa var att vi skulle berätta vår livshistoria. Åter igenom fick jag höra hur männen i gruppen förgripit sig på kvinnor, de kallade kvinnor ”slampa” ”hora” med mera i sina historier. Det fanns inga ramar eller förhållningssätt i hur vi talade om varandra i våra ”redovisningar”. Det var män i gruppen som tog på mig och ansåg sig ha rätten att behandla mig som de ville. Jag var rädd. Jag var utsatt. Jag var 20 år. Jag ville bara leva för att jag var för rädd för att dö!

Idag förstår jag hur illa det var.

När jag var 22 år kom jag hem från någonstans. Jag minns inte riktigt vart jag var, eller hur jag kom därifrån. Det jag vet är att de dagarna/veckorna, förändrade mig.

Det mesta har jag listat ut i efterhand med hjälp av andra.Jag hade ringt en manlig bekant under de dagar jag varit borta och skrikit efter hjälp. Men jag visste inte vart jag var.

Jag vet att jag var där med en man, som egentligen inte bodde i den lägenhet vi befann oss i. Det visste jag inte då, men jag fick veta det senare. Att ingen visste om den här lägenheten och att det inte var där han bodde.Jag vet att han gav mig heroin. Lämnade mig ensam i lägenheten och kom dit till och från och gav mig heroin och tabletter.

När jag kom hem, reagerade folk på att jag var blå runt handleder och fotleder. Jag vet fortfarande inte vad som hände eller inte hände när jag var där. Jag vet att han sagt till andra att han hade sex med mig. På den här tiden så använde jag mycket amfetamin, och var i ett väldigt förvirrat tillstånd. Så det var bara att ”skylla dig själv”, ”jag ville säkert”.

Jag följde med den här mannen själv, det vet jag. Vi var hemma hos min vän och jag försvann iväg med honom. Och dök upp igen efter någon vecka. Dom visste vem han var. Dom hade letat efter mig. Enligt dom var han väldigt sjuk.Det här är en av alla saker jag håller käften om. För jag vet inte vad som hände. Jag minns att jag stod på balkongen där och tänkte hoppa. Men jag vet inte varför. Som en aktiv beroende kvinna får man ”skylla sig själv”. Därför blir man tyst.

Jag minns inte hur gammal jag var när det hände första gången men jag vet att jag var liten. Han säger att “det var ett misstag, att han vaknade av att jag sög på hans snopp”!

Min terapeut sa att det är ett övergrepp att vara så oansvarig att det kan hända. Jag vill tro honom men samtidigt minns jag den gången vi båda druckit och han anförtrodde mig att mamma inte vill suga av honom och kan inte skaka av mig obehaget. Det blir inte bättre av att han genom åren berättat det som en rolig anekdot, kanske för att normalisera det för sig själv men för mig blir det att återuppleva en händelse som jag annars sluppit minnas.

Jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj med en gränslös beroende pappa och en medberoende asexuell mamma. Budskapet jag fick med mig var att mäns sexualitet är utagerande och något jag ska akta mig för och att kvinnor helst inte skulle ha någon. Det var inte orden dom sa, orden var motsatt till agerandet, ständigt dubbla budskap. Det jag lärde mig om kärlek var att:

– Jag skulle inte bli så här arg om jag inte älskade dig!

– Jag skulle inte bli så här orolig om jag inte älskade dig!

– Jag skulle inte bli så här ledsen om jag inte älskade dig!

Det är inte svårt att gissa sig till hur jag betedde mig för att få bevis på andras kärlek när jag tvivlade.

Tvivlade gjorde jag mycket. Jag visste att jag var “ful, fel och dum i huvudet”. Det var vad jag fick höra och vad jag kunde läsa av från min omgivning. Det fanns en annan sida också men den såg jag inte. Jag kunde inte ta det fina till mig för mamma hade lärt mig att smicker var något andra använde för att kunna lura mig, till vad, visste jag inte.

Jag har aldrig varit så utsatt som jag var i skolan, inte i missbruket, inte på krogen och absolut inte på kinkyklubbarna jag långt senare började gå på för att vara fredad och bli behandlad med respekt, och till och med beundran. I högstadiet hade vi tre lärare som var på oss tjejer och en av dom förnedrade killar också genom att dra ner deras brallor och håna dom för deras storlek.

Bildläraren som tafsade när han hade möjlighet och satte betyg efter bröststorlek. Jag satte mig med klassens svåraste killar för att få vara ifred, vägrade göra uppgifter jag tyckte var tråkiga och använde mig av andra uttryck än det föreslagna men fick ändå en 4:a i betyg p g a ”mitt konstnärslynne och fina handstil”.

Matteläraren som ställde sig tätt bakom och masserade axlarna på tjejerna när vi försökte jobba, tillslut bytte alla tjejer, förutom jag och en till, till allmän matte för att slippa. Jag behövde den intellektuella utmaningen och stannade kvar. Trots handen som strök undan min lugg från ansiktet för ”att kunna se mina vackra ögon” och den ovälkomna massagen på axlarna. Han hade ju en dotter som var ett år äldre än mig, inte kunde väl han!Gympaläraren som kom in i tjejernas omklädningsrum för att kolla så vi duschade efter gympan, trots att det fanns en kvinnlig lärare också. Droppen var när han kom in i duschen för att se till att vi tvättade underliven ordentligt. Vi tog upp det och vad dom andra lärarna gjorde med skolledning och föräldrar vet jag inte, men fick veta att ”det vet man ju hur tonårstjejer gaddar ihop sig”.

Sen har vi killarna som gick till attack i grupp, drog in oss på toaletten för att näcka oss och hotade med att trycka ner huvudet i toan om vi gjorde motstånd. Jag slogs, 6 mot 1, tills jag föll ihop i en skakande liten hög mellan toastolen och väggen.

”Oj, är du ledsen? Det var ju bara på skoj förstår du väl?” Jag sa inget, satt bara där sjöblöt i svett med huvudet mot knäna och skakade av tyst skratt.

”Du?” Någon strök varsamt bort hårgardinen och vände upp mitt ansikte. ”Va, skrattar du?!” “Ja, ni är så jävla patetiska sa jag”, reste mig och gick.

Efter det blev det lugnare åtminstone tills jag började på gymnasiet.

Det var i gymnasiet jag bestämde mig för att börja röka. Det var i gymnasiet jag kom på att det var socialt acceptabelt att vara konstig om en var påverkad. Först ljög jag, sen började jag. Jag behövde göra något för att döva skavet i mig för att bara få vara.

Det var i gymnasiet en väns lillebror försökte våldta mig på en fest. Jag hade turen att någon såg mig hålla fast mig i dörrkarmen och kom till undsättning när jag lyckades skrika till. Jag anmälde inte, jag visste att det inte var någon idé. Sen skaffade jag p-piller för att inte bli gravid om någon lyckades våldta mig. Jag var singel och oskuld men visste att jag fick skylla mig själv och att varken mitt nej eller fysiskt motstånd har någon betydelse. Drogerna blev min räddning.

Dom bedövade mig tillräckligt för att jag skulle palla ligga för att bli av med den där jäkla oskulden och sen fortsatte det av bara farten. Det var väldigt sällan jag egentligen ville. Den där brännande känslan som så många av er beskrivit har jag trott beror på att det är något fel på mig och mannen jag  levt tillsammans med bekräftade det.

Vi gick på sexrådgivning på en klinik för att vi inte riktigt fick sexlivet att funka. Han var arg på mig för att ”butiken var stängd”, för att han blev straffad för att jag varit utsatt och lösaktig och frågade rådgivarna om det fanns någon operation dom kunde göra på mig för att jag var för trång så hans sträng brast när vi hade sex.

”Vi kan klippa av strängen, det är ett enkelt handgrepp” var deras svar, sen skickade dom ut honom ur rummet och sa till mig att: ”Du förstår väl att era problem handlar om att han inte kan få dig tillräckligt upphetsad”! Jag trodde att vi hade en sund relation för att vi inte hade några öppna konflikter men allt jag gjorde var fel, allt jag var, mina vänner, min familj, allt mitt var värdelöst och jag var en docka att visa upp. Svartsjukan, kontrollen och den ständiga kritiken. Mina närmaste vänner sa att den relationen gjorde mig mer personlighetsförändrad än drogerna någonsin gjort, inte ens på slutet när jag var psykotisk. Återigen var det drogerna som kom till undsättning, dom var mitt sätt, min möjlighet att göra revolt, min väg ut. Det har gått 15 år sen jag gick och jag drömmer fortfarande mardrömmar om honom, ingen annan partner.

Inte han som var konstant otrogen och gång på gång smittade mig med klamydia. Han som dessutom sällan duschade och gärna stoppade in den i valfritt hål när jag sov eller däckade och skyllde på att jag inte sa nej. Han som ständigt flyttade mina gränser och stod och dunkade mitt huvud mot en vägg när jag tagit syra? (han hatade när jag tog droger för då var jag utom hans kontroll) och talade om för mig att ingen annan än han brydde sig om mig tills jag i panik rafsade ihop mina ytterkläder och sprang ut på gatan med skorna i handen och satte mig och grät i en port tills någon kom och frågade om det fanns någon dom kunde ringa, om jag behövde hjälp. Jag sa att det var ok och frågade efter gatan där mitt ex bodde.

Han som jag blev tillsammans med efter att han smygdrogat mig. Han som hotade mig med en pistol för att han inte fick tillräckligt starka känslor från mig, jag stirrade in i mynningen och bad honom lugnt att skjuta. Det hela slutade med att han låg i mitt knä och grät och sa att jag var sinnessjuk och den känslokallaste människa han någonsin träffat men det var ju när vi var tillsammans, nu var vi vänner och då var han snäll, min trygga punkt när allt blev för galet, den enda som förstod.

Det här är en bråkdel, jag orkar inte ta upp alla kommentarer, alla fasthållningar, allt opassande beteende eller alla hotfulla situationer där jag tvingats le och säga något smart dräpande för att förvirra och ta mig därifrån. Eller alla män, och en kvinna, som försökt passa på när jag sover för att jag varit så ointresserad innan. Det här räcker och jag vet att ni vet.

Gång på gång under åren sökte jag hjälp hos psykiatrin, gång på gång blev jag inte tagen på allvar eller så “slösade” vi bort tid på att prata om skit. Jag visste att jag mådde dåligt, att jag var trasig, att jag behövde hjälp att tänka om, bli någon ny. Det sista stämde inte, jag behövde bara hjälp att bryta mina destruktiva mönster.

Det har varit oerhört svårt för mig att ta steget och skriva här. Jag har tagit beslutet att ha mina föräldrar i mitt liv och har jobbat mycket med gränserna i vår relation och att upplysa dom om vad dom gjort fel för att dom ska sluta berätta om trauman från barndomen som om vilket annat minne som helst. Jag älskar dom, och dom mig, vi har en dialog och vi jobbar fortfarande på att hela vår familj och i vuxen ålder har dom gottgjort sina misstag även om mina ärr fortfarande finns där och stramar. Jag väljer att vara anonym för att skydda dom och min familj, snälla döm mig inte.

Alla berättelser rör mig så djupt. Och ni hjälper mig att se tillbaka på min egen historia och få en bättre förståelse för vad som hände och varför det blev som det blev.

Mitt första övergrepp var en barnvakt, en tonårskille som var hos oss flera gånger. Ibland var min syster med. Han klädde sig i mammas kläder och låg på golvet och ville att vi skulle klä av honom och att vi skulle leka med hans ”kissepinne”.

Andra gånger låg han på mig och han skulle möta min ”misse”. Jag minns hur han låg över mig och pumpade och jag tyckte det var läskigt hur han flåsade och stånkade.

Han hotade ju oss med stryk om vi berättade så jag var försiktig.

Jag tyckte allt var så konstigt och jag frågade min mamma. Vad det var och vad som skulle hända om jag gjorde det. Hon svarade att det var en lek för vuxna och att jag skulle “få kräfta och dö” om jag gjorde det.

Jag blev helt skräckslagen och trodde jag skulle dö och visste inte om jag skulle vara mest rädd för honom eller för att dö av ”kräfta” som jag inte visste var det var men som lät farligt.

Jag grät och grät. Minns att jag låg på sängen och var helt förtvivlad i timmar. Mamma och pappa fattade ingenting och undrade vad som hade hänt.

Till slut berättade jag och pappa bara försvann. När jag var liten trodde jag att han gått och ”gjort upp”, men har förstått som vuxen att han kanske gick och söp sig full.

Ingen sade något mer någonsin, om det och min syster blir bara arg om jag försöker prata om det. Hon minns, men vill inte prata om det.

Jag fick aldrig någon hjälp med det här, jag var skräckslagen, men jag slapp i alla fall träffa barnvakten igen.

Antagligen är det här grunden till allt missbruk, elände och min gränslöshet senare.

Blev våldtagen när jag var 12 år. Minns det mest för att det hände på våren i 6:an. Efter det blev allt en spiral av lögner och dubbelliv. Blev utnyttjad på grund av jag redan var så förstörd och blev såld. Börjar en traumabehandling i januari och kan inte annat än att hoppas på att må bättre.

För första gången har jag tackat nej till fortsatt terapi inom psykiatrin. För att det finns ämnen som jag lärt mig inte är lämpliga. Vad det förväntas av en yngre tjej att göra med äldre killar som fixar droger till en, när sexuella övergrepp blir plural, när övergrepp innefattar ens egen familj, när ens familjs missbruk påverkar ens skolgång.

Grundskolans kurator avslutar kontakt och remitterar vidare någonstans utanför skolan dit jag inte vågade gå själv, en ungdomsmottagning  några år senare som ställer in men inte informerar så jag fastnar i väntrum med tusen väl förberedda känslor i startgroparna men ingen vuxen har tid. På behandlingshem; en session av samtal om flera fysiska övergrepp och den manliga terapeuten upprepar mina meningar och gör mig extremt illa till mods. Samtalet följs aldrig upp och jag förväntas fortsätta co-exist med flera främmande män långt hemifrån i en skog. Utvalda exempel.

Man blir bränd. Bränd och smart nog att aldrig ta upp något liknande igen. Du förväntas härbärgera och leva med dina tusen äckliga självförakt känslor i en värld där män bestämmer att du ändå aldrig är bra nog. Så nä, ingen mer 12-veckors terapilösning. Jag vill inte öppna dom dörrarna igen på länge. Det går inte. Jag har gått sönder varje gång och jag klarar nog inte en gång till. Jag vill gå rakt fram i en grå korridor och inte en dörrjävel ska öppnas. Jag vill leva i min comfort zone för jag orkar inte leva utanför den. Jag har gjort det så länge. SÅ facking trött i huvudet. Ingen jävla "magic happens"-skit, det handlar om överlevnad för så många. Så när jag ser sånna här bilder i flödet blir jag skitsne, för det går inte om inte samhället backar en.

Senast igår fick jag höra att jag baktalar han som sexuellt ofredade mig i mitt eget hem, för några år sedan, alltså efter jag blev clean, av någon i självhjälpsgruppen. Jag funderar fortfarande på att polisanmäla, det har inte gått 5 år.

Jag är ganska förundrad över att vi typ aldrig namn ger, förövarna, snuskgubbarna. Jag hade ett långt samtal om det här med en kille, han sa att det är bara typ jag som vågar prata om det så öppet som jag gjort. Kanske har jag skrämt skiten ur min förövare, men han förstörde min tillit typ alla män i självhjälpsgrupperna, tur att jag har mina gamla killkompisar.

Jag har hört fruktansvärda saker om olika övergrepp, inte enbart sexuella sen jag blev clean. Så länge vi inte tror på varandra, vi tjejer och inte berättar vilka det är så kan dom fortsätta.

Jag vill gärna berätta vad som hände för lite mer än ett års sedan. Jag hade just kommit ut från avgiftningen och hade 11 dagar i metadonprogrammet. Jag sköter mig prickfritt lämnar urinprov och hämtar idag endast två dagar i veckan. Jätteskönt men väldigt jobbigt i början. Den 9 juli närmare bestämt 10 juli ca 04:50 hittade polisen mig endast iförd jeans, linne och handväska utanför ett ridhus. Jag kunde inte prata utan satt och räknade fingrarna 1, 2, 3, & 4 osv jag lämnade fram min telefon till polisen. Jag hade blivit drogad och våldtagen, GHB och spice. Mannen hade bundit fast mig på magen med händer och fötter baklänges på ryggen.

Varit dum nog att fota det hela, medan jag låg där så spottade han och målade på mig och kallade mig för hora ena stunden och kärlekens gudinna andra stunden. Inte nog med det, han filmade allt. Eftersom heroin är dyrt var detta hans inkomstkälla. Att ta hem brudar, droga dem, och använda dem till vad hans kunder vill att han ska göra. Jag hade länge svårt att säga våldtäkt. Eftersom det inte förekom någon penetrering, men väl penetrering av andra föremål. Helvetesnatten tog fem till sju timmar och nu efter ett år är jag mer besviken på vårt rättssamhälle än på gärningsmannen. Gärningsmannen blev häktad men släppt efter tre dagar, för undersökningen var katastrof. Jag hade 11 dagars drogfrihet och polisen ansåg att jag hade försatt mig i en situation där jag inte kunde ta mig ur själv. DETTA KÄRA KVINNOR ÄR ALLA VI MED DENNA BAKGRUNDS VÄRSTA SCENARIO! SÅ JÄVLA TRÖTTSAMT. Urplågande och driver oss till självmord. Jag har aldrig varit med om ett större övergrepp från samhället än detta. Jag går i terapi nu för PTSD och detta som hände. Förlåt om jag skrev för detaljerat och om det väcker obehag. Tänk då hur det kändes för mig att gå igenom det och sedan försvara mig. Tekniska bevisningen var klockren, men allting föll på att jag hade gått dit själv och att jag varit där och fikat innan.

Jag känner INGET hopp om upprättelse, jag känner så mycket hat för väldigt mycket. Det jag gjort som hjälpt mig är att fokusera på det jag älskar. Det Som får mig att stanna kvar, mina barn, min man, min älskade hund och även har jag valt att fokusera på platser jag tycker om som skänker mig ro. Som skogen, naturreservat, havet osv.

Jag har i bakhuvudet hela tiden en röst som viskar ”döda den jäveln”.

Det är konsekvensen, en av dem som jag lever med. Det är också orsaken att jag inte hör av mig så mycket till människor.

Era historier får hjärtat att brista. Jag VET ju att det är så det ser ut i vår värld. Hade jag varit aktiv i en större stad, hade det sett likadant ut för mig.

Efter 23 år som drogfri har jag fortfarande svårt att lita på män. Det gick 7 år innan jag ens testade på en relation.

Jag har aldrig blivit fysiskt våldtagen, men hotad av det. Vaknade ofta av att någon ligger och runkar bredvid och liknande. Pojkar/män som erbjöd droger mot sex. Insinuationer. Ofta. Slutade sova, vaken i ett år. Förstörde hjärna och kropp av rädsla.

Däremot psykisk våldtäkt. Många gånger.

Har fortfarande problem med intima relationer, känner mig äcklad efter ett tag, tvivlar på om det jag känner är rätt.

Tänker att oavsett vad vi fysiskt gått igenom, är själen trasig.

14 år gammal, mamma skriker att jag minsann ska betala på telefonräkningen eftersom jag tjuvringt till heta linjen.

1000 kr skulle jag betala. Jag ringer och bestämmer träff med min första torsk, det blev ett konstigt möte då han var extremt undergiven.Jag slog och slog och skrek, han tafsade en del, sedan fick jag mina 1000 kr. Varsågod kära mamma, det var din förtjänst att jag valde prostitution. Ville ha mer pengar, ville ha alkohol. Träffade en ny främmande man, han använde mig nån timme, jag var 14 år, blundar kniper igen blinkar bort tårar. Denna nya man sätter klorna i mig, tvingar mig ut på gatan, han har mig i sitt våld flera år, han kör mig till olika män som får förlusta sig på mig, i mig. Ibland försöker jag säga stopp, jag vill inte mer men då kommer hoten ”du är min du, är på de brottsligas sida, du och jag annars blir det ett skott i dina knäskålar”. Jag var rädd, jag mår så dåligt att jag hamnar på låst avdelning på BUP äntligen fick jag lugn.

– 16-18 år på BUP.

– 18-19 år på vuxenpsyk fruktansvärt.

Flyttar till egen lägenhet, träffar destruktiva män som slår och slår använder min kropp. Det enda jag kan är att bli använd. Blir vän med en ung kille, vi röker på hos en äldre man vi blir så stenade att vi ligger som förlamade, han våldtar oss båda. Vi har aldrig pratat om den händelsen mer. Jag kan inget annat än destruktiva män. Jag kommer i kontakt med Hans Scheike och han fångar mig lätt som sitt byte, snart är jag i hans klor, han misshandlar mig, han säljer mig till äldre män för slag och förnedrande sex.

Jag var 11 eller 12 när min tretton år äldre kusin förgrep sig på mig under julhelgen.

Jag var 13 när min första pojkvän tjatade till sig min oskuld.

Jag var 15 när jag somnade på en fest och vaknade av att en småbarnspappa våldtog mig.

Jag var 17 när min pojkvän följde med mig för att möta upp en man som jag skulle sälja min kropp till. Han mötte upp mig när det var klart också. Torsken sa ”hon är bra” jag var helt sargad och min pojkvän svarade ”ja”. I början var det ”frivilligt”, men så fort vi satte igång sa han ”om du inte gör som jag säger så får du inget”.

Jag frågade en gång en nära vän när jag var nydrogfri:

–Tycker du det är våldtäkt om någon sätter en pistol mot ditt huvud och har sex med dig?

– Ja sa hon.

– Tycker du det är våldtäkt om någon sätter ett skärp runt din hals, stryper åt så du inte kan röra dig och har sex med dig samtidigt eller hotar dig med kniv eller misshandlar dig först och sedan har sex med dig?

– Ja, absolut sa hon.

Varför jag frågade var för att jag inte förstod att dessa upplevelser faktiskt var våldtäkter pga att jag själv inte kämpade emot eller sa nej utan låg där som en dö fisk bara, frozen, som jag fått lära mig att det heter. Ordet nej fanns inte i mitt ordförråd. När jag sedan dessutom var tvångsintagen som tonåring på en av alla institutioner så sa personalen till mig att jag var en ”tjackhora”, ”tjackmadrass” och ”tjackluder” inför alla andra ungdomar. Bra pedagogik för en som redan var full av skit och självförakt!

Mitt i allt elände så kan jag känna sorg över att jag även skadat människor på min väg.

Så fort någon kille behandla mig väl så flippade jag ut helt och bara agerade ut, jag stod inte ut att någon var snäll mot mig. Jag har fortfarande svårt att ta emot kärlek i förhållande och kan känna mig mycket obekväm om en man närmar sig mig med ett intresse, speciellt om han är äldre...detta kan kännas sorgligt ibland i mig. Jag har ju oxå en önskan om att jag en dag faktiskt ska kunna hantera en sund, kärleksfull relation en dag.

Min pappa utsatte mig för sexuella övergrepp när jag var 6-7 år och fortsatte göra närmanden fram tills jag flyttade hem till min mamma på heltid när jag var 12 år.

Jag har flertalet gånger från att jag var 12 fram tills jag blivit clean gett sex i utbyte mot droger trots att jag verkligen INTE ville ligga med personen.

Blev våldtagen av en kille vars soffa jag fick sova på när jag var hemlös när jag var 20. Låg och sov (hade käkat massa piller) och vaknade mitt i natten av att ha honom över mig och i mig. Försökte putta bort honom, men var för väck och bara däckade om och om igen.

Efteråt så gav han mig presenter och tillslut två dagar efteråt valde jag att hellre sova ute än att vara kvar där.

Senaste våldtäkten som jag var med om var förra året av två ”killkompisar” som turades om att våldta mig när jag var helt väck. Fattade inte förrän dagen efter vad som hänt. Dom drev med mig och sa att jag gillade det. Har aldrig känt mig så smutsig som efter dessa två händelser.

Jag använder idag sex och min sexualitet som en flykt och enda gången jag känner att jag duger är när jag märker att en snubbe vill ha mig, har alltså fått en helt skev bild av intimitet och av mig själv.

Jag va 15 år och oskuld 1:a gången. Hade “sparat” mig till kärleken tänkte jag. Vi var kompisar och hemma hos honom. Hans pappa (jobbade som polis), tjatade på honom att; “gå upp och gör det nu”! Vi skulle titta på tv i hans rum på övervåningen. Dörren låstes. Våldtäkten. Jag vågade inte skrika, av skam. När jag väl tog mig ut satt familjen samlade i en soffa utanför. Här tog mitt missbruk fart på riktigt.

Efter det skedde övergrepp efter övergrepp som jag 'tillät' män att begå.

Andra våldtäkten var min dotters pappa (jobbade som polis) Jag hade gjort slut men vi bodde fortfarande ihop. Jag mådde så pass jävla dåligt att jag genom piller och alkohol tänkte ta mitt liv. Han tittade på tv och vår dotter låg och sov i sitt rum. Jag la mig i sängen och väntade på att bara somna in. Det enda som hände var att jag blev förlamad. När han sen kom in berättade jag vad som hänt. Jag var rädd. Han passade på och ha sex med mig där och då. Jag förlamad. Vår dotter i rummet bredvid. Sedan ringde han sjukvårdsupplysningen och frågade om pillerna och det var en fara för mitt liv.

Jag hoppade in i en bil på Malmskillnadsgatan för att få ihop pengar till droger, till mig och min kille. Jag vet att vi stannade vid en 7 eleven kiosk vid Gärdet (vet precis vart den ligger). Han skulle köpa öl. Han var 1 år äldre än min pappa. Jag satt kvar i bilen och samlade på mig parkeringskvitton så de kanske skulle få tag i han som mördat mig när de hittade min kropp. Jag visste att jag skulle dö, men jag klev inte ur bilen och stack. Innanför låsta grindar och dörrar var min kropp hans att använda till vad han ville. Och han använde den.

All äcklig lukt. Alla ggr jag inte kunnat andas. Alla ggr jag spytt samtidigt som jag varit tvungen att fortsätta suga. Alla ggr jag knappt kunnat gå eller sitta eller kissa.

Alla rum, trappuppgångar. Alla män som tagit det de vill ha. Alla ggr jag legat ensam och trasig, bespottad på asfalten i regn och inte ens kommit ihåg mitt eget namn.

Alla ggr jag försökt skaffa bevis,hud under mina naglar, sperma i min mun som jag torkat av mot mina kläder. För att i allafall i döden få någon slags upprättelse.

Men allt har alltid varit mitt eget fel. All tyngd har lagts på mig. Av mig själv genom och av samhället. Sedan jag var 15 år har min kropp varit till andras (mäns) förfogande. Ärren kommer ALLTID finnas kvar! Oavsett hur länge sen det var.

Mina övergrepp och psykiska misshandel började redan i min tidiga uppväxt i mitt hem när jag var ett litet barn

Min pappa söp och misshandlade alla i min familj.. Mamma och syskon.

Han kallade min äldsta syster för horunge och min mamma för hora.

Hotade oss barn och mamma nästa dagligen.

Glömmer aldrig vid ett tillfälle när jag var 8-9 år och kommer hem från skolan: mamma ligger på golvet vid pianot och pappa har sparkat ut mammas framtänder, trodde att han skulle döda henne.

Blodet flödade på golvet och jag blev så stum och skräckslagen av denna händelse, vågade aldrig prata om detta förrän jag blev vuxen och drogfri.

Blev så chockad av denna händelse så min rädsla för honom tog fäste här!

Det var flera tillfällen då polisen kom då grannarna ringt men ingen såg mig eller mamma eller mina syskon!

Det är min start i livet.

Glömmer heller aldrig första tillfället då jag hade sexdebut, det var 3 killar som våldtog mig efter varandra och jag blev så rädd.

Trodde att så skulle det vara, det är normalt,  pratade aldrig med någon om detta.

Glömmer heller aldrig tillfällen då jag blev ”bjuden” på så mycket knark av en äldre man så när jag vaknade upp av att jag stod på en balkong och bara grät av rädsla och ropade på mamma.

Kommer inte ihåg vad som hade hänt.

Har blivit både kränkt och utnyttjad som ung kvinna!

Hittade tidigt en man som jag sedermera gifte mig med och det blev mycket misshandel i det äktenskapet, levde med honom i 17 år innan jag vågade lämna honom.

Och det här med misshandel kände jag ju igen från min barndom och jag reagerade inte att jag blev misshandlad.

Tog på mig skulden för detta hela tiden .

Jag har levt i 2 destruktiva förhållande med så svaga män som inte hade någon som helst empati.

Min drog har varit alkohol!

Första episoden jag råkade ut för som väldigt ung var en kusin på en 50-års kalas, jag var 11 år. Han bjöd mig på slattar från de vuxnas glas. Han var 20, jag var ett totalt redlöst berusat barn. Han gick ut med mig jag kommer inte ihåg någonting. Jag vaknade upp i ett lerigt dike mina byxor var avtagna mina små trosor låg skitiga vid sidan om. Jag ser att det var blod på insidan av mina lår. Min kusin hade lämnat mig i diket, det var höst. Det var kallt. En ångest tar tag i mig så fruktansvärt jag tänkte hur ska jag våga ta mig tillbaka till festen.

Mina föräldrar alla kusiner, fastrar, farbröder min syster men framförallt min farmor. Jag visste vad som hade hänt. Det gjorde ont. Men jag kunde inte prata. HAN försökte få det till att jag var så full att han hade sett mig ta slattar (det var HAN som gav mig).

Jag skämdes något så fruktansvärt men min faster förstod. Men hon hjälpte mig inte, det var ju hennes son som hade gjort det.

I bilen nästa kväll pratade min mamma med min pappa, nu måste vi skaffa p-piller till henne. Pappa sa till henne ” tyst du får inte säga så”, men jag hörde!

Min mamma förstärkte allt, hon lade skuld på mig.

Nästa episod var när jag var 14. Jag hade då utvecklat min alkoholism. Jag träffade en kille som var 25 (man kan ju undra vad han hade för utbyte av mig. Men jag åkte hem till honom och stannade där i ett par veckor. Jag blev efterlyst. Han gav mig droger och sprit. Jag blev även hans kompisars “lilla leksak” i två veckor, sen ringde jag pappa, han kom och hämtade mig.

Min pappa han var min bästa vän ♥

Sen brakade helvetet loss.

Förlåt mig min fina dotter. Jag försöker återgälda dig nu. Vi har en sån fin relation nu.

Jag dricker inte längre. Men du har fått se för mycket.

Det gör ont...

Jag kommer skriva korta meningar.

Jag lärde mig att gå ur min kropp,  jag satt brevid och tittade på vad dom gjorde mot mig. Yxan i högsta hugg för att klyva mitt huvud med 4 barn hysteriskt skrikande runtomkring. Då lärde jag mig hur iskylan vandrade från huvudet ner över hela kroppen. Minsta pojken skrek – ”Mamma, be bara pappa om förlåtelse”! Jag lyfter upp lilltultingen, hon hade precis lärt sig gå. Alla barnen var hans..

Jag vänder bort hennes ansikte. Går fram till honom och säger förlåt. Han släpper yxan, jag skriker “Spring in”!. Låser dörren. Ringer mammorna. Dom vinkade när jag satt på baksidan. Dom ville jag skulle komma. Detta var på landet det tog tid för polisen att komma. Han misshandlade mig,slog mig, skar mig i underlivet och på övriga kroppen. Kastade ut mig naken blödande på gödselstacken, stog med geväret riktat mot mig. Jag var redan då utanför kroppen, han kunde göra vad han ville, jag ville bara dö!

Rättegång; Hans 15 åriga dotter gick upp och vittnade mot sin pappa, villkorligt 1år.

Jag hade ingenstans att ta vägen, jag var #utan skyddsnät. Drack helt besatt, ville inte leva. Slagen varje dag, oläkta benbrott. Främmande män som satt i soffan inbjudna av djävulen. En del snälla som gick när jag bad dom. Dom flesta hade sönder mig,han hittade verkligen dom värsta. Låg och tittade i taket i veckor.

Han sa -”Går du ut, jag står utanför”!

När jag försökte stod han där. Ständiga blåtiror. En oenig Hovrätt släpper djävulen efter en dom i tingsrätten på 3,5 år. Till slut brast allt.

Efter ett år, nästa djävul han stod och sparkade mig när jag låg naken inför hans son, han var 14! Pissade på mig,  åh han var värst, klarar inte av att berätta just nu alla vidriga omänskliga saker.

Bara en av gångerna jag råkade illa ut pga prostitution.??? Killen i bilen var ung, äldre än mig men inte särskilt mycket. Vi kom överens, men inte om hård sex. Men väl hemma hos den då trevliga mannen, blev han förändrad. Jag får klä av mig och duschar medans han idéer så iskallt sen varmaste och fortsätter så till han beordrar mig att ställa mig på “jobb” vid toalettstolen. Jag tänker att “han bara ska komma”men han våldtar mig analt, inget vi kommit överens om, han tvingar ner mitt huvud i toaletten och spolar mitt huvud. Jag trodde på allvar att jag aldrig skulle komma därifrån men det gör jag tillslut, med pengarna och spottad på, som en hora!

Jag borde minnas hans ansikte men hoppar tyvärr in i en bil flera år senare och det visar sig vara samma kille och blir utsatt igen! Behövde ju pengarna, så jäkla dubbelt.

Mitt andra pass som servitris på ett dansställe i staden. Efter stängning är det ”kutym” att ”lära upp” nya servitriser. Efter stängning samlas vi runt ett nattmål och valfri dryck. Stämningen är god. Snabbt droppar ordinarie personal av och går hem. Blir kvar med hovmästare, vaktchef och chefskocken. Minnet blir plötsligt väldigt suddigt.

Jag försvinner. Något har lagts i mitt glas! Drogad! Jag minns att hovmästaren satt och väntade på samtal från sin fru, han skulle till BB... Jag minns att vaktchefen gav mig en massa uppmärksamhet.

Jag minns att jag vaknade utanför arbetsplatsen. Blodig. Förvirrad. Tre Män. Förnedring. Skam.

Gruppvåldtäkt? Är mer än 30 år sedan men har aldrig läkt. Förträngt minnen - de få jag har.

Hovmästaren var den som många år senare ”visade vägen till ett drogfritt liv”! Dubbelt idag. Kanske är det hans gottgörelse?

Vaktchefen gav många år senare ”hintar” om att han ville ha ett förhållande. Nappade. Jag hade så fel! Han hade redan en flickvän som han var väldigt tyst om. Sex.

Chefskocken? Har i över 30 år låtsats som att han inte vet vem jag är

Våldtäkten i förorten:

Jag var 14. Jag och en vän hade rymt hemifrån för att dricka alkohol i stan. När kvällen börjar lida mot sitt slut uppger hon att hon tänker ta pendeltåget till M där hennes pojkvän bor. Där ska hon sova. Jag kommer på den briljanta idén, jag har ju skrivit med en kille på playahead som bor i förorten, kanske får jag sova hos honom? Det fick jag. Ja åkte dit. Knackade på. Han är äldre, mycket äldre än mig. Minst 10 år iallafall. Han ser inte ut som på bilderna. Han visar mig upp och jag lägger mig med kläderna på i hans säng. Sedan tar han tag i mitt hår och tvingar ner hans kuk i min hals. Jag kan inte andas. Kräkreflexen triggas igång. Jag spyr lite grann. Då kallar han mig för “äckliga hora”! Samtidigt som han strategiskt placerar en spottloska rätt i ansiktet på mig. Och så fortsätter det. Tills han kommer. Han lägger sig i sängen och håller om mig. Jag hoppas att han somnar så jag kan smyga iväg. Mina två första försök misslyckas och proceduren återupprepas. Jag gör inget nytt försök efter det att fly. Först när klockan hunnit bli 9 på morgonen vågar jag lita på att han sover. Jag smyger upp och ser hårtussar ligga som fallna änglar på golvet. Jag inser att det här var ingen mardröm. Detta var min verklighet.

Jag började dricka när jag var 13. I åttan skolkade jag mest hela tiden för att istället hänga i ett stall till en mycket välkänd kusk. Där flödade spriten och jag lärde mig dricka kaffekask. En dag frågade en av hästägaren om jag och min kompis ville följa med honom och en av de anställda i stallet till kuskens gård och titta på de riktigt bra hästarna. Det ville vi förstås. Hästar var ju det bästa vi visste.

På vägen hem därifrån skulle hästägaren ”bara hämta en grej” och vi blev ombedda att hänga med. Vi kom in i ett penthouse med en svart/röd medaljongtapet i sammet. Där fanns bastu och bar. Hästägaren låste dörren och vi visste precis vad som skulle hända. Vi hade inte en chans. Hästägaren var äldre än min egen pappa. Jag berättade aldrig om detta förrän jag blivit nykter, ca 35 år senare. Jag minns inte vad hästägaren hette, minns bara namnet på hans häst.

När jag var typ 17 var jag på en fest med folk jag kände. Jag har ingen aning om vad som hände egentligen. Jag drack ett glas vin och sen minns jag inte mer förrän jag vaknar till naken i en säng i ett främmande rum med en kille som tränger in i mig. Jag kände honom. Jag måste ha blivit drogad för jag kunde inte ens säga nej, jag försökte ta mig ur sängen men kunde inte styra min kropp.

Ett par exempel på händelser som etsat sig fast i mitt minne.

Idag är jag nykter och drogfri och har fått ordning på mitt liv. Och bäst av allt är att jag har pratat ut med min vuxna dotter om allt som hände. Hon fick t ex bevittna hur hennes pappa misshandlade mig. Min dotter och jag har en bra relation nu och det är jag så tacksam för.

– När jag var 7 år utsattes jag för ett sexuellt övergrepp av en okänd man, en varm sommardag när jag var och badade med min familj. Där och då försvann något inom mig.

– 16 år; Kreta; Blev drogad och utsatt för en gruppvåldtäkt av några lokala män, berättade aldrig för någon, skämdes och lade skulden på mig själv.

– 24 år: Min dåvarande pojkvän lade droger i mitt kaffe, minns vagt att han bjudit in två andra män som skulle få ta för sig av hans ”egendom”= mig.

Under många år rev självföraktet inom mig, som ledde till att jag omedvetet utsatte mig för fortsatt utsatthet av både män och kvinnor, innan jag med hjälp av olika former av terapi och självhjälpsgrupper påbörjade min inre resa till läkning, försoning, upprättelse och självacceptans.

När jag var väldigt ung, runt 13-14 år, så hängde jag mycket på stadens biljardhall. Jag skolkade, jag stal, jag använde droger. En person som också brukade vara där på biljarden umgicks med en kille som jobbade där. Min familj kände hans familj så jag hängde gärna med hem till den andra killen för att dricka öl och röka hasch.

Och det gjorde jag under väldigt lång tid, nästan ett år hängde jag där uppe och det var väl inget konstigt med det. Jag blev ofta trött när jag rökte och drack samtidigt, men då sov jag en stund. Sen kravla jag väl mig hemåt i gryningen eller så.

Idag vet jag att han lade Rohypnol i min öl så jag slocknade. Jag vet inte hur många gånger detta hände, jag vet heller inte vad som hände med mig då jag var utslagen, men det var upprepade övergrepp. Först när jag kom upp runt 30 år så fattade jag vad som hade hänt, då förstod jag så många saker som jag hört innan, eller mindes. Kommentarer som helt plötsligt var begripliga men som också visade att det var inget som han hade gjort själv utan andra hade också varit där.

Då förstod jag att det inte hade varit ”lugnt, det är ingen fara, du bara drömmer, sov ” jag vaknade till framför hans ytterdörr och hade en kille sittandes gränsle över mig, somnade jag om direkt.  Jag tror det var den gången jag hade ont i magen när jag gick hem.

Jag försvann ifrån min hemstad och under åren jag var borta därifrån vet jag att han torskade på något som han hade utsatt andra tjejer för. Men precis som jag, lyckades förtränga och förneka att jag blivit utsatt, så tog jag inte in kunskapen och vetskapen om hans brott.

När jag var drogfri under mitt 2,5 år långa fängelsestraff så började jag förstå, jag kunde koppla ihop saker och ting till en händelsekedja och helt plötsligt förstod jag mig själv, att det fanns en orsak bakom all verkan.

Jag vet ingenting om vad som hände, jag vet inte om det finns på film eller ens hur många fler som var inblandade i att våldta mig.

Jag som alltid protesterade när jag hörde att alla vi tjejer blivit utsatta, jag sa jag ALDRIG blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, men det var fel.

Jag kan heller inte förneka att min styvfar förgrep sig på mig vid minst ett tillfälle när jag bara var runt 10-11 år.

Och hur kunde jag ha glömt bort gubben i en amerikanare och cowboyhatt som hade ett hus bredvid skolan och som lät oss ta pengar av honom om vi bara följde med honom in i hans hus där vi visade upp oss för honom, poserade enligt hans anvisningar medanhan tittde på.

Eller gubben, när jag behövde pengar gick upp till Malmskillnadsgatan och lät mig bli upplockad av en torsk. En torsk som bara skulle runka kuken mot min mun?men som trängde in i mig, sprutade i mig eftersom han struntade i kondomen och dessutom betalade mig mindre än vad vi kommit överens om!

Ja, det där är en del utav mina historier, några har jag aldrig talat om och jag har aldrig berättat så många för någon någonsin. Jag har förnekat att jag varit utsatt. På något vis så känns det lättare nu, när jag dels fått erkänna att jag är precis likadan som ni andra men också sagt detta, någon annan än jag vet om vad som hänt mig.

Innan mitt missbruk fick fart var jag en vilsen tjej som träffade en hel del män som inte var bra för mig och som har satt spår, men de tre berättelserna nedan är mer kopplade till mitt missbruk.

När jag runt 20 hängde jag och mina väninnor mycket på puben X som då låg i centrum. Det var en period med mycket festande. Vi blev vänner med en del av personalen och blev medbjudna på en nyårsfest. En av killarna gav mig någon drog som nockade mig och tog med mig hem. Det blev två dygn av fruktan där han band fast mig och misshandlade och våldtog mig. När han till slut släppte ut mig hotade han med att sprida alla foton han hade tagit på mig till mina vänner. När jag satt på tunnelbanan hem bestämde jag mig för att det aldrig hade hänt, även om det är svårt för jag hade ont precis överallt Tyvärr konstaterade jag några dagar senare att jag hade någon könssjukdom och uppsökte gynekolog. Trots att jag var blåslagen och trasig i underlivet frågade han ingenting om orsakerna utan skrev bara ut medicin för klamydia och flatlöss. Jag gissar att han tog mig för att vara prostituerad.

Efter den händelsen ökade mitt missbruk och mina självskadebeteenden enormt mycket. Från att tidigare ha varit en partyknarkare blev det droger mest hela tiden, allt för att slippa känna.

Kort därefter blev jag tillsammans med en helt galet sjuk man. Vi träffades på en av svartklubbarna, och bara några dagar efter att vi hade träffats flyttade han in hos mig eftersom hans lägenhet hade blivit sprängd av några som han hade gjort sig ovän med. På nolltid blev min lägenhet en knarkarkvart fylld med vapen och sexleksaker och han använde mig som sin docka, men framförallt knäckte han mig psykiskt både genom alla sina otrohetsaffärer och genom att berätta hur ful, äcklig och värdelös jag var.

Många år senare när jag hade lagt av med mitt missbruk, var jag och en väninna på en bar, var det dags igen. Väninnan hade träffat en kille och jag var lite av femte hjulet, så jag pratade med en annan kille. Vi var förvisso lite berusade men helt plötsligt uppträdde jag jättemärkligt och förvirrat, så hon följde mig ut för att ta en taxi hem. Hon följde mig dock inte ända fram till taxin men det gjorde uppenbart killen som jag pratade med tidigare. Morgonen därpå vaknade jag i min egen lägenhet med honom i mig. Hela mitt sovrum var fullt med blod och det var jättestökigt. När jag vaknade till fick han snabbt på sig kläderna och drog. Hela förmiddagen gick och jag var som i trans, hade stängt till sovrummet för jag ville inte se allt blod. Senare runt lunch ringde min väninna, då släppte chocken.

Både hon och chefen på behandlingshemmet jag varit på tidigare kom hem till mig, polisen kontaktas och jag blev körd till SöS för undersökning. Man misstänkte att jag hade blivit drogad, men eftersom polisen bara hade ett våldtäkts-kit för den här typen av gynekologisk undersökning och den var just då på ett annat sjukhus så tog det 18 timmar innan prover togs. Dessutom var det då rätt vanligt med någon sort knockoutdroppar som inte syntes på drogtester, vilket kan förklara varför drogtesterna inte gav utslag.

Därefter följde utredning, mitt hem undersöktes och det var polisförhör med mig, min väninna och hennes nya pojkvän. Tyvärr möttes jag av misstro och polismannen tyckte att jag fick skylla mig själv. Senare greps mannen men han släpptes efter någon dag på grund av att ord stod mot ord. Jag fick via mitt målsägarbiträde veta att oddsen för att han skulle fällas var låga, eftersom han inte tidigare har haft med svensk? polis att göra samt att han var gift och hade barn. Jag hade tidigare domar och var straffad och hade ett dokumenterat missbruk i bagaget så mina ord var mindre trovärdiga. Mycket riktigt så blev det så, åklagaren valde att inte väcka åtal.

Om jag blivit bjuden på dos (amfetamin, reds amn.), förväntades det att jag skulle utföra några sexuella handlingar.

När jag var ca 5 år så var jag och en kompis ute på gården och lekte, där var flera barn tillsammans med sina mammor och en äldre man, över 60 (som jag minns han) med en grå rock . Han skojade mycket med oss barn och fick oss att skratta. Han frågade mig och min kompis om vi ville följa med honom hem, för där skulle vi få något av honom. Han verkade snäll så vi sa ja, han tog oss i varsin hand och började traska iväg med oss, ingen av mammorna reagerade på detta vad jag vet. När vi börjar närma oss slutet av vår gård så sticker plötsligt min och min kompis mamma ut huvudet samtidigt och ropar att vi ska komma in omedelbart! Den gången kom vi undan, för jag är säker på att han hade förgripit sig på oss om vi följt med honom hem.

Några år senare var jag med om ett par sexuella händelser som är sååå skamfyllda att jag inte ens vill dela om det här. Det jag kan säga är att jag då inte såg det som något konstigt utan jag bara gjorde saker utan att reflektera.

I skolan vantrivdes jag, blev jag mobbad hela mellan och högstadiet och speciellt av ett killgäng som var äldre än mig. När jag var 12-13 år brukade detta killgäng ägna sig åt att bl.a. piska mig och några av mina vänner och oftast näckade dom mig då jag var den som var mest utvecklad av oss tjejer. En av mobbingkillarna började utnyttja mig sexuellt.Varje gång han ringde så kom jag springande för jag trodde att om han fick använda mig sexuellt så skulle dom sluta mobba mig, men det gjorde dom aldrig.

Jag började fly in i droger och i den världen så blev jag mer accepterad än vad jag någonsin varit innan, bara jag gav dom sex! Att ha sex för droger och pengar var inga problem för mig då jag inte ansåg mig vara något värd och det beteendet hade ju följt med mig länge så det var inget konstigt med det. Att jag sedan fick stryk oxå var ju bara något som jag gjort mig ”förtjänt” av eftersom jag var så ”fel och ful”. Dessa upplevelser banade sen vägen för år av förnedring, missbruk, våld, våldsrelationer och sexuella övergrepp.

Jag har gått ca 10 år i olika typer av terapier och det har tagit lång tid att komma dit där jag är idag. Jag är fortfarande inte klar men en god bit på väg.

Den största utmaningen jag har idag är att förlåta mig själv för allt som jag åsamkat mig själv och för allt jag tillåtit andra att göra emot mig. Ibland är jag livrädd men jag har ett hopp och en önskan om att en dag bli fri.

Mitt första minne jag har av att det fanns något hotfullt och onämnbart i vuxenvärlden är fragmentariska minnen från innan jag börjat skolan. Växte upp på landet och vi hade en prunkande trädgård. Det var 70 tal och gröna vågen men mera fattigt än det ekologiskt ljuva är nu. Min mamma stod på knäna och höll på jämt i jorden och det var väldigt vackert att få växa upp där. (Den förfall snabbt när min mamma drog, en annan story). I alla fall gick en landsväg utanför och det låg en kyrka intill. Många stannade upp och gav mamma komplimanger och språka vid en stund. Ofta kom en äldre gubbe som hette S. Hade sin fru begravd och han sörjde och gick ofta till graven. Han stod länge och beundrade blommorna och oss små lekande barn, jag och mina två storasystrar.

På den tiden var man ett naturbarn och det var inget konstigt att leka naken. Jag brukade även leka på kyrkogården och som barn gör lägga blommor på gravar som var ihopväxt och ingen brydde sig om. Med gubben S kände jag att jag måste vara artig mot och min mamma var alltid vänlig mot honom. Jag har ett kusligt minne av att han tar mig i handen och går till en typ av jordkällare! En krypta liksom där man förvarar kistor innan begravningen. Senare minns jag även så som ett litet barn gör, att jag och min två år äldre syster och hennes kompis ä hemma hos honom på ålderdomshemmet.

Jag minns att jag skulle klä av mig och hur fin han tyckte jag var. Minns en gammal mans vassa nagel och finger och en burk vaselin. Att det var äckligt att han kissade i en kastrull? Kan varit sperma. Plötsligt ringde och bankade på dörren och gubben S blev livrädd. Min mammas ögon blixtrade av hat. Någon hade ringt till henne och berättat att något inte stämde och vi var där. Hon slet oss därifrån och var ursinnig. Jag kände att jag gjort så fel och skämdes. Förstod inte att det var honom hon var arg på. Hon försökte förhöra mig,  jag skulle berätta allt. Jag blev alldeles stum. Barn förväntar sig att vuxna ska förstå. Jag visste att hon visste. Men jag trodde det var mitt fel. Jag hörde hur hon och sina bröder pratade om att de skulle skjuta den jäveln och gräva honom ner. De var jägare och hemma hos mig var det fullt av vapen. Jag förstod ingen skillnad på vad som de vuxnare menade eller vad som “bara var” som de hotade med. Det blev en hotfull värld och jag flydde in i fantasi. Min mamma har ofta sagt till mina systrar att hon alltid känt att något var fel, att jag inte var som de andra barnen och jag krävde mer. Vet inte om det var före eller efter det här. Jag har aldrig berättat det här i en sammanhängande tråd. Vi pratar aldrig om det. Ibland kunde hon haspla ur sig -”Åh fy fan, vilket äckel du är ihop med (de män jag levt med i missbruk😊) de ser ju ut precis ut som gubben S”! I det här hon inte haft helt fel.

Jag har tidiga trauman med utanför kroppen upplevelser från sjukhusen, där jag låg mycket för svår astma och allergi från 2 års ålder. Jag började överdosera allergimedicin när jag var 6-9 år och börja dricka när jag var 10 år, blev av med oskulden i ett dike när jag var 11 år.

Kommer från en ”socialt accepterad” familj, vi flyttade mycket pga pappas jobb och halva 6:an och hela 7:an bodde vi i en stad i Mellansverige.

Sommaren i 7:an umgicks jag och min några år äldre väninna med ett lite äldre gäng killar.

En kväll var jag ensam i ett hus med fem stycken ur detta gäng (hade lovat pappa att vara hemma senast kl 22, min mamma och syster var på landet så det var bara pappa och jag hemma), männen var 28, 26, 25, 22 och 18 år gamla.

Jag satt i gillestugan med två av grabbarna medans de andra var på övervåningen. Dessa två hotade med att alla fem skulle våldta mig om jag inte gick med på att de två fick ha sex med mig. Jag var då 13-14 år, gick med på att de fick sätta på mig om de höll vad de lovade, att jag kunde gå hem sen!

När de var klara gick jag upp satte på mig träskor och jacka för att gå men en snubbe stoppade mig i dörren. Jag gick med kläder och tröskor, upp i köket, satte mig på en stol och vädjade till en kille som var där att hjälpa mig men han sa bara ”Jag kommer inte sätta på dig men jag kan inte stoppa de andra”! De andra kom in i köket och de som redan haft sex med mig tog mig i var sin arm och sa till en tredje ”ta henne i benen”. Sittande fasthållen på stolen sparkade jag honom mellan benen allt vad jag orkade med träskorna, han vek sig dubbelt. -”Du ska inte tro att jag inte slår dig bara för att du är tjej”, vrålade han innan knytnävsslagen började vina. Fortfarande fasthållen uppgiven, maktlös och skuldtyngd, jag hade ju varit dum nog att gå med på de två första så nu får jag stå mitt kast, tänkte jag. Kände inget av slagen men uppfatta att huvudet for åt olika håll när han slog.

Jag förstod att jag inte skulle komma undan så när han slagit färdigt gick jag självmant in i sovrummet och en efter en satte på mig. Kände inget, tänkte inget men såg blodet från mitt ansikte färga deras tröjor röda.

Klockan var 5 på morgonen när jag kom hem. Ingen var hemma, pappa var ute och letade efter mig. Chocken släppte, jag började gråta. Starka kaxiga jag var besegrad, skändad, vidrigt värdelös och skuldtyngd.

Pappa kom hem och såg mig. Jag drog en story om att jag blivit indragen i en bil, slagen och våldtagen. Jag fick ett piller av pappa med orden ”Vi får prata mer om det här imorgon”! Morgonen kom och jag rymde hemifrån. Ingen sjukvård, ingen polisanmälan.

Kanske gjorde de ingen polisanmälan pga pappas karriär, för att slippa löpsedlar. Vad vet jag men som den 13-14 åring jag var då,tyckte jag att jag hade ytterligare bevis på att jag inte var värdefull, fick skylla mig själv, inte behövde ses om, inte undersökas.

Bit ihop T, du klarar det här. Ensam mot världen, ensam är du stark, var mitt motto och be inte om hjälp, det är du inte värd.

Min mamma och pappas ickehandling bevisade hur obetydlig, äcklig och oälskad jag var (som jag uppfattade det då).

Denna uppfattning om mig själv har speglat mitt liv och gör fortfarande i mycket. Att vara äcklig ful oälskad och inte värd.

Jag var 20. Jag hade börjat ”medicinera” med bl.a. att röka på så jag slocknade för att våga sova. Hade ångest från helvetet, barndomens övergivenhet, sorger, sexuella övergrepp och skräck att dämpa. Några gånger vaknade jag mitt i natten av att min pojkvän låg över mig och var i full fart med sexet och jag blev så chockad och ledsen, ville ju inte och inte på det sättet! Mer och mer visade sig hans svartsjuka och han krävde sex hela tiden. När jag gjorde slut förföljde han mig och vid något tillfälle när jag var mycket påverkad och halvt borta i huvudet och somnat, vaknade jag av att han låg över mig naken och skulle ha sex och samtidigt slog mig i ansiktet.

Tror han var arg för att jag var så påverkad. Någon natt höll han på att hugga sönder min ytterdörr för att ta sig in. Grannen ringde polisen men de berättade att polisen sagt att de inte kunde göra något eftersom han ännu ej kommit in i lägenheten och gjort mig illa. Detta tyckte grannen var absurt. Polisen hade sagt till grannen att ringa igen om han lyckades ta sönder dörren. Andra poliser hade tidigare hjälpt mig när han var våldsam och skulle föra bort mig. Hade turen att ett par civila såg det som hände på stan. Jag flyttade från staden och han fortsatte att förfölja mig, han sa att det var mitt fel att han hade gjort mig illa och att han måste döda mig och att det var jag som drev honom till att han måste döda mig. Har svårt att minnas genom dimmorna men jag trodde faktiskt det var sant, att det var mitt fel! I huvudet fattar man att allt är sjukt men i kroppen och känslorna känns förvirringen, och barnet som lärde sig skämmas och som alltid fick skulden och sen lärde sig skulden och skammen helt utantill, helt automatiskt utan att något ens behövde hända.

Tyvärr så har jag ju träffat på en hel del torskar när jag sökt andra jobb. Ett tag kunde jag inte ens gå ut och hämta post vid närmaste tobaksaffär utan att känna igen några av mina före detta ”kunder”. Jag blir fortfarande stressad av vissa miljöer, dofter och blickar som påminner mig om att de ser mig som ett objekt som de kan göra precis vad de vill med. Jag har i princip aldrig kunnat lämna mitt förflutna bakom mig hur mycket jag än försökt. Kollegor inom musikbranschen våldtog mig för att de visste att ingen skulle tro mig om jag lämnade dom (vilket jag gjorde). Dom skyllde på att jag var en hora med trasig bakgrund. Jag har kämpat så många gånger för att slippa se prostitution som en försörjning - men på grund av min bakgrund så har jag ständigt blivit dömd av samhället och sällan blivit trodd på. Inget jobb, inga pengar, ingen hjälp, vad skulle en sån som jag ta vägen? Och då har jag i perioder jobbat dygnet runt för att försöka hitta en väg ur skiten.

Vi som överlevt helvetet. Tänker på när det talas om i #metoo, att det är inte min skam och lägga över det tillbaka till förövaren. När det blir för mycket skam, rinner den över och kan bli till skamlöshet. I alla fall blev jag det till slut. Den blev till en smärtilska, och jag kunde bli skrikig och skrämmande. Blev utslängd av väktare från Södersjukhuset, när jag kom in blödande och behövde sy, grisblödde, efter ha fått en sax huggen i underbenet. Jag vrålade där inne om att sy igen den här ”fittan” jag fått i benet.(😏  glipade och liknade en sån). Jag var så rädd över att få blodförgiftning, så jag la mig utomhus nära akutintaget. Råttor. Jag har nekats hjälp, på kvinnojouren när jag känt mig hotad till livet. Inte vågat gå till avgiftningen, där jag tvingats stå hudlös, ihop med män, i en liten värld, som jag i hemlöshet fått betala dyrt för att få tak över huvudet och tillgång till knark. Visst, jag har inte alltid betett mig som ett ”frozen case”, smärtilskan gjorde mig skamlös och ibland själv, till en förövare. Dragit kniv och sånt.

Jag vill också integrera psykiskt sjuka.

Jag är ju själv dubbeltrubbel, med psykossjukdom. (en del är från missbruket). Men jag upplever kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar, som går in i prostitution och missbruk, behandlas väldigt illa. Till exempel har jag själv hört många gånger, ”Det är ändå ingen, som kommer att tro på dig”. Du är ju paranoid och psykotisk. Även att bli behandlad som att en förvirrad kvinna saknar medvetenhet. Alltså, de går igång på det, som att en är som ett barn de kan göra vad de vill med. Som en fetish.

DET HÄR MEDDELANDET SKREV JAG NYLIGEN TILL EN VÄN SOM JAG FICK BO HOS NÄR JAG BEFANN MIG BOSTADSLÖS OCH UNDER TUNGT MISSBRUK. JAG TROR INTE JAG ÄR DEN ENDA HÄR SOM HAR RÅKAT UT FÖR ÖVERGREPP AV POLISER OCH VÄKTARE, ANDRA MED MAKT. JAG KANSKE KOMMER SKRIVA OM FLERA, HÄR ÄR OM ETT SOM FRAMGÅR I MITT MESS .

”Hej Xxx! Hoppas allt är bra med dig. Jo, jag undrar vad hette den där skadade krimmaren? Han som var helt besatt av dig och som hotade att skjuta dig? Den där ettriga kortväxta. XX? Eller var det den långa? (han har jag hört rykten om ha köpt sex?)

Jag skriver i en grupp om övergrepp vi varit med om under vår tid ute i missbruket, jag är övertygad om att han begått övergrepp på rätt många. Vet att han har sparkat en tjej på benen, under bordet vid förhör, hårt så det blev blåmärken. Första gripandet av dig, när de skilde på oss åt, så visiterade han mig rätt närgånget, du vet, kände över brösten och klämde. Men avbröt sig och flinade. Tror att manliga poliser måste kalla på kvinnliga och invänta visiteringar? När jag senare bad om att få hämta lite kläder och typ mitt smink, jag hade ju inte ett öre på veckan och sånt är dyrt, att starta upp och särskilt när man har fullt upp med att skaffa någonstans att sova och droger. Då sa att han att jag kunde fortsätta att ta torskar, och kom in rätt närgånget om hur han visste att jag prostituerar mig och sett mig på Malmskillnadsgatan. Helt utanför ramarna? Å vad gör en narkotikapolis och spanar där i så fall? Och man blir rätt paff och förbluffad, och först efteråt hittar man svar på tal och frågar om vad menar du med det? Sen tynar sånt bort i kaoset. Nåväl. Det sista och värsta med honom, var efter de med dragna vapen kastade sig över dig. Med tanke på att han hotat med om att han skulle skjuta dig var det sådant övervåld. Jag skäms över att jag inte hoppade på dem eller gjorde något. Men jag blev i helt fruset tillstånd. Det gör ont i hela mig, hur de behandlade dig som ett djur, värsta maktmissbruk jag varit med om.

Jag skulle lätt vittna om du skulle kräva skadestånd någon dag. Jag gick tillbaka till henne där vi hade varit. Då hoppade en krimmare in genom balkongen med en fjärilsbatong. Höll oss kvar. Tog henne med, hon hade tryckt upp mellan benen (stoppat in droger i underlivet, reds anm) och tog sig i byxskrevet, så blickarna drogs dit. Tycker så här i efterhand, (jag hade aldrig varit med om något liknande, lite av den luffare som jag var) att det var underligt att de inte tog med mig också in till station, och höll förhör med mig där? Plötsligt var jag helt själv med den här krimmaren, som var besatt i dig. Han gjorde en sån där lätt kroppsvisitering över på kläderna igen och då vidrör brösten. Jag tror att han nämner något om att jag ska vänta där med honom och kräver att ställa frågor, ber mig att följa med in i sovrummet och sätta mig i sängen. Han sätter sig väldigt tätt nära mig. Minns att han tar upp en mobil och tar en bild. Jag försöker dra mig undan. Han flinar och säger att den här blir bra att visa Xxx under förhör. Han vill veta vilka du får ditt knark ifrån. Jag känner inte till något sånt och det är dessutom sant. Han påstår att jag ljuger och vill veta utseende, eller nationalitet osv. Jag berättar att vi har inte känt varandra så länge, men att jag är tacksam över att Xxx har hjälpt mig att få ha någonstans att bo och att jag for rätt illa innan och att du gett mig omsorg. Han är klart upphetsad och nämner det högt. Att han har sett fram mot det här så länge, att få gripa dig. Det är en märklig laddning från hans sida. Jag minns ju inte allt. Förvirrad, och det har gått sin tid. Han säger också att det verkar som det inte kommer någon och att det är så sent, så de kommer först imorgon och gör husrannsakan. Han antyder om att han under den långa tiden har haft span på dig, och vilka unga tjejer och prostituerade han sett hos dig. Att de innan nedslaget på dig hade både hört och sett oss tillsammans och när jag har haft sex med dig. Det händer ingenting rent fysiskt. Det är bara obehagligt och jag ber om att få gå, flera gånger. När det inte kommer någon eller tar mig till stationen. Vi är helt ensamma och jag är alldeles stel i kroppen. Det är som han njuter av att ha makt. Att han väntar på att jag ska bli villig och lägga upp mig eller något?

Han har ingenting på mig och jag vet att jag är helt ren. Inte ett piller i fickan ens. Jag tänker att det är någon vidrig förhörsteknik han kör med och det kanske det var också? Jag tyckte det blev pinsamt och obehagligt. Som att han hade tagit en bild på honom och mig tillsammans? Är det ens tillåtet att göra så och i ett sovrum att hålla ett förhör? Ville han få det att se ut som jag hade varit intim med honom, för att provocera dig? Bara ett medel, inte en människa, dessutom en hemlös och rätt trasig tjej då. Till slut när det började bli morgon igen, släppte han mig. Han är inte den enda polis som har gått över gränsen. Men allra värst har alla väktare varit.

För mig började de med mycket våld och övergrepp i hemmet. Med de dåliga referensramarna fortsatte jag mitt kärlekslösa liv länge. Missbruk var min flykt.

Som 13- åring förlorade jag min oskuld då nån äldre man kröp ner i min sovsäck.

Drogs till ”farliga män”, vilket resulterade i våld, misshandel och grova sexuella övergrepp. En gång somnade jag i överdos, vaknade ensam, naken och hela kroppen nerkletad av sperma. Sååå äcklad och förnedrad.

Blev opererad för blodförgiftning i en arm i en städskrubb på Löwenströmska och lagd i korridoren för att jag” va den jag va”,en missbrukande kvinna!

En annan gång var jag nära döden, då jag hade en svår infektion och en outhärdlig smärta i underlivet, blev inte tagen på allvar förrän jag kom med ambulans för tredje gången.

Har blivit utsatt för blottare,även som drogfri, på en buss full med folk. Då anmälde jag. Tydligen många fler som blivit utsatta, så de blev en rättegång med en slant för den förnedringen. Levde ensam i 8 år för att läka och hitta mitt skydd och värde.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag förstod att  män kan jag utnyttja för pengar och framförallt för droger.

Utnyttja genom sex. Utnyttja dem, trodde jag att jag gjorde. Jag trodde jag var smart. Att det var en lysande idé.

Vet inte hur många tafsande runkgubbar jag stötte på innan jag fyllt 12 men de var många och hatet och föraktet växte.

Tyvärr eskalerade mitt beroende och med det försvann revolutionären i mig som sa emot.

Torskar, högt uppsatta män i filmbranschen. Helt ”normala” gifta män som ville ha sitt innan de åkte hem till frugan. Pengar på bordet.

Datanörden, musikproducenten, politikern, lastbilschaffisen.

Pengar till droger. Ibland bara droger.

Ibland fick jag stryk under själva akten. Ibland var jag tvungen att avbryta för att kräkas. Ibland fick jag inte avbryta.

Porren. Sexklubbarna. Lukterna. Skitiga portar. Bilar.

Avsugningar.

Jag minns min väns ledsna blick en gång när hon såg orden skrivna på hela min kropp. Hora, luder, fitta.

Helt vanliga killar som gillade kokain och viagra.

Efter en lång gruppvåldtäkt medan jag tuppat av skrev de ord på hela min kropp.

Eller tjackisarna.

7-dygns-knull.

En blyertspenna som fördes in i mig.

Trubbiga föremål som flaskor, verktyg, redskap, vad fan som helst, frukter, mat, slem, bajs, whatever, allt skulle in i nåt som verkade vara en offentlig öppning.

Det verkade helt normalt.

Jag har även stött på övergrepp bland drogfria män.

Sol-och-vårare som inom tillfrisknande-världen ses som motsvarigheten till Dramatens genier.

Det jag vill säga är… den där tystnaden.

Hålla skitstövlar; ”genier”, bakom ryggen i nån sorts ”andlig” anda.

Det är liksom där det hela börjar.

Vi lär oss att vara tysta om övergrepp.

”Ja, men det vet ju alla att hon är ett psykfall, inte konstigt att hon fick stryk.”

Den attityden borde fan utrotas tycker jag.

Många av oss kommer från sexuellt utnyttjande och kanske längtar efter ärlighet och kärlek.

Ingen människa är värd att bli lurad på det, eller att låta bollen med skit gå vidare till nästa och till nästa.

Jag förlorade min oskuld i en våldtäkt när jag var 17 år. En kille jag dejtade i USA som tröttnade på att vänta. Det var inte första gången jag förstod att rätten till min kropp inte tillhörde mej, men det var den tydligaste,dittills. I mitt aktiva missbruk var jag omgiven av män som ansåg sig ha rätt att ta vad de ville ha, oavsett vad jag ville. Den siste mannen jag levde med i det aktiva missbruket krävde att jag skulle ligga med hans vänner och sedan under ständiga hot säljas till okända män på gatan. Jag var livrädd för honom men sa ändå gång på gång nej, tills jag inte längre kunde försvara mej. Det var vidrigt. Även i tillfrisknandet har jag mött män i självhjälpsgrupperna som obekymrat tilltvingat sig sex och ansett sig ha rätt till det. Både när jag var helt ny (han fick mej att lova att inte ta återfall!) och lite senare.

9 år av terapi och 17 år av tillfrisknande har hjälpt. Mycket. Men ärren finns kvar, och det krävs inte mycket för att de återigen ska bli till blödande sår.

Jag har faktiskt aldrig delat med mig om den här händelsen. Jag var 19 och var hemma hos en kille jag trodde jag var tillsammans med, han var några år äldre än mig och bodde i en annan stad. Han hade inte pratat med mig på hela kvällen och visade tydligt att han mådde dåligt och tänkte på mycket. När jag la mig sen i sovrummet kommer han och lägger sig brevid mig och kladdar på mig, säger direkt nej jag vill inte och börjar flytta mig mer ifrån honom. Det slutar med att han tvingar sig på mig. Jag visste alltid inombords att jag blivit utsatt för en våldtäkt men ville aldrig prata om det.

Jag skulle fylla 18, han var ansvarig på den 7-11 butik som jag hade praktik på. Jag ville festa en kväll, han visste en källare med pool och han fixade tequila. Jag och en tjejkompis åker dit, han och hans vän var redan där. Badar i bh och trosor och dricker för mycket tequila. Och det blir svart. Nästa minne är att han sätter på mig i en bastu och jag puttar bort honom.

Ramlar in på toaletten, kräks, min tjejkompis kommer in och påpekar att det rinner blod längst mitt ben. Han hade satt på mig, medans jag fortfarande hade tampong inne. Min tjejkompis fick hjälpa mig att få ut den.

Jag klär på mig och däckar igen i en säng där. Vaknar upp, vet inte efter hur länge, av att min tjejkompis vill dra hem och då är jag helt avklädd igen.

En av dom sista gångerna jag drack tequila men inte första och sista gången jag blivit utnyttjad på ett eller annat sätt.

När jag var ca 3-6 år hade jag en manlig barnvakt som arbetade på mitt dagis som utsatte mig för sexuella övergrepp. När det pågick mindes jag inte det på dagarna utan drömde om det på nätterna, vaknade. Hängde över badkarskanten i toaletten och gungade fram och tillbaka. När han kom och mamma skulle gå brukade jag ”skrika ihjäl mig” och sedan låsa in mig på toaletten. På dagiset arbetade en kvinna som inte hade egna barn och här berättade min mamma att hon brukade ”låna ut mig” till henne på helger. Det slutade tvärt då mamma en gång var med och kvinnan ville att jag skulle röra hennes bröst och att vi alla tre skulle vara tillsammans. Kvinnan visade att hon hade filmkamera i sovrummet och brukade filma. Mamma hotade sedan henne med att anmäla henne till polisen och jag behövde aldrig åka dit mer. Själv kommer jag inte ihåg detta med kvinnan alls.

Min mamma var svårt deprimerad och åt valium och försökte ta livet av sig och jag blev ett sånt där barn som försökte trösta vuxna.

Lärde mig tidigt att vuxna behöver tröst och använder vissa barn för det. När jag började lågstadiet fick jag en kvinnlig lärare som sa att hon mådde dåligt och jag ville trösta henne. I

Hon tog ofta med mig efter skolan till ett cafe och bjöd på bakelser. Sedan kan jag bara minnas att hon tog med mig till en lägenhet intill fiket där det fanns en man, och jag var rädd. Min mamma sa att hon undrade över varför jag ofta inte kom hem från skolan. Jag hade då berättat att jag brukade vara med läraren och att läraren ville att jag skulle ta på henne och jag fick pengar av henne som jag visade mamma. Min mamma sa till min lärare.

Jag flyttade från skolan och läraren vid 10 års ålder. Jag började missbruka efter att ha varit deprimerad länge. I blandmissbruket har jag blivit våldtagen flera gånger. En av gångerna hade jag druckit mycket och var på väg att slockna och en kille tvingar sig på mig i soffan. Det sista jag minns är att jag upprepat säger nej och försöker streta emot med armarna, får minneslucka, vaknar i ett annat rum, i sängen naken med denna äckliga nakna människa framför mig. Sedan har denna man skrutit inför andra att han haft sex med mig. Jag har blivit hotad och antastad inlagd på psyket (lider av ptsd) Mannen hade begått våldtäkter men bedömdes psykiskt sjuk och det fanns inte plats på rättspsyk.

Personalen på psyket gjorde inget, sa bara att de också var rädda för honom och att de tyckte synd om mig som var tvungen att vara där med honom. Det finns flera händelser men det här kan jag berätta nu. Jag har varit drogfri länge nu, tacksam!

Avslutar med det här som också hände. När man blivit lovad att köpa/få droger och följt med och sedan slås dörren igen och när man själv är riktigt påverkad och inte kan ta sig därifrån, eller får gå därifrån blir man sexuellt utnyttjad. Och jag har ofta tänkt att det måste vara något fel på mig och det måsta vara mitt fel eftersom det hänt så många gånger av olika, måste bero på hur jag ser ut eller så.

Men jag vet nu var skammen hör hemma, den är inte min.

En kväll ute på krogen med alldeles för mycket innanför ”västen”, träffar en något äldre ”gentleman”, en känd Dramatenskådis på Stureplan. Vi drar vidare till ett litet hak, nära hans bostad. Är rejält överförfriskad när vi går hem till honom. Väl där frågar han om jag vill röka? Fattar inte riktigt vad han menar men det är inte cigg i alla fall.

Tackar nej och han går ut i köket och röker på, kommer tillbaka och är en helt annan person.

Tvingar sig på mig med våld, sliter sönder min kjol, min blus mina strumpbyxor. Hans händer är överallt och jag har panik, mitt i allt sansar jag mig något och ber att få gå till toaletten och fräscha till mig. Det får jag och låser in mig där, skakig, rädd och vet inte vad jag ska ta mig till. Han bankar på dörren på andra sidan vill att jag kommer ut, vet inte hur länge jag är där inne. Till slut tar jag mig mod och låser upp dörren? Då sliter han tag i mig, knuffar och föser mig med styrka ut i hallen och ut i trapphuset. Han kallar mig för jävla hora, fitta, luder, kastar mina ytterkläder ut i trappen och min väska. Smäller igen dörren så det dånar i huset. Jag är helt chockad, gråter och skakar i hela kroppen.

Tar mig ut på gatan det har ljusnat, klockan är 4 på morgonen,sitter på trottoarkanten och gråter. Det kommer en taxi efter ett tag och han stannar frågar hur jag mår! Jag ber honom köra mig hem, han undrar om vi inte ska åka till sjukhuset i stället?

Nej jag vill bara hem hem till tryggheten. Min skam,  jag skäms över att jag varit så naiv, så godtrogen, men han verkade verkligen inte farlig någonstans!

Väl hemma tar jag en lång dusch sen lägger jag mig för att sova, tror jag sover till kvällen.  Vaknar med en ångest från helvetet. Vågade aldrig anmäla detta då jag var så berusad och han var så känd, tog lång tid innan jag berättade detta för någon. Nu är jag nykter sen några år tillbaka och vågar berätta. Vet att jag inte gjort fel, det är aldrig rätt att bete sig på detta sätt.

Jag blev våldtagen första gången när jag var 13 eller 14 år. Minns inte exakt ålder men minns varenda sekund av övergreppet, vad jag hade på mig och hur taklampan såg ut.

Det tog mig nästan 15 år att inte anklaga mig själv för den händelsen och de många övergrepp som följde genom åren. Att inte säga att det var mitt fel som var en ”dålig tjej”, för full, för påtänd, för dräggig. Att lägga skulden där den hör hemma, hos våldtäktsmännen. Och ändå skäms jag för att publicera detta. Trots all terapi. Det sitter så djupt. Därför får vi aldrig aldrig anklaga offret. För det förstör liv och förvärrar missbruk.

Har skrivit ner några av de kränkningar som jag varit med om och som är fördelade på alla åldrar i mitt liv.

Pappa,den första kärleken = min pappa var psykopat.

När jag var liten flicka hade jag inget eget rum. Jag låg i hallen medan min storasyster och lillebror hade egna rum. Min mamma tyckte att jag var det barnet som klarade av att sova i hallen bäst av oss tre syskon. Vi hade pub på nedervåningen. Vet inte hur många nätter jag vaknade upp med fulla män som satt och pussade och klappade på mig.

När jag var 9-10 år så fick jag mitt första egna rum, ett rum som låg vid sidan om toaletten. Dit kom en vuxen man som stängde dörren och förgrep sig på mig.

När jag var i tonåren hade jag lagt mig för att vila hos en kompis. Hemma hos K fanns flera unga män, men det var särskilt en man som tvingade sig på mig.

‘Då kom K och sa till honom att ”vi män ska låta flickorna vara ifred när de vilar eller vill vara ifred”. Jag fick vara i fred den kvällen!

En annan gång under tonårstiden klädde en man av sig och tvingade sig på mig i sängen där jag låg och sov. Han höll mina händer över huvudet och tog för sig av min kropp. Jag vägde kanske drygt 40 kg, han 80-90 kg.

Skulle kunna skriva en mindre bok om alla blottare och pervon jag träffat som sett det oskyddade barn i mig.

Jag var runt 30 år när ett par ”kompisar’ skulle sova över hemma hos mig. När kvinnan somnat kröp mannen ner i min säng. Jag sa då till honom att jag inte var intresserad och bad honom att gå. Mannen öppnade fönstret och tog tag i mig och började dra mig mot fönstret och sa att han skulle kasta ut mig genom fönstret! Den gången kom jag nätt och jämt undan.

När jag var runt 40 åkte jag på en Ålandskryssning. Den gången blev jag nära på våldtagen. Jag var skräckslagen, skrek och slogs till städerskan kom och räddade mig. Efteråt sa han att” jag fick skylla mig själv för att jag var så snygg”! Kände att jag gick igång på honom och förstod att jag hade förväxlat rädsla och skräck med kärlek sedan jag var barn. Bestämde mig där och då att inte utsätta mig för aggressiva män, något jag inte riktigt har lyckats med hela vägen, men här och nu med mannen som finns i mitt liv idag..

När jag var 13 var jag så fullproppad med tabletter så jag vet inte vad som hände i lägenheten. Vet att jag har minnesbilder av att jag var naken i en säng.

Sen började det! Jag var som många av er, vilsna små tjejer.

Började missbruka. Vid 15 års ålder blev jag såld till en stor knarklangare. Förstod inte det då direkt, utan flera år senare. Han bjöd på knark första gångerna vi träffades, som var via en annan äldre pundare. Sen helt plötsligt, hemma hos honom, sa han bara; ”Av med byxorna”! Jag vågade inte göra något utan gjorde som han sa. Jag skulle utföra oralsex först sen om han kunde, penetrerade han mig. Jag lärde mig som många andra att jag kunde få knark genom att ”låtas” utnyttjas sexuellt. Jag återvände massor av gånger till honom. Detta blev ett beteende jag hade med mig bland andra män också. Det jag lärde mig i detta var självförakt och att inte tycka om min kropp, den var inget värt.

– Jag var 13 år och asfull då en äldre kille på en fest tog min oskuld, i ett rum fullt med andra människor, musik, i en fin stor villa i den “fina” förorten!

– När jag var 16 år träffade jag en snygg, galen man som var ökänd i kretsarna, 29 år var han. Åren med honom blev en mardröm. Svartsjuka,misshandel,droger,sex, sjukhus och blod. Min kära lillebror drogs med i gänget och debuterade här med. 14 år gammal var han, – kära Du ❤️.

Flyttade desperat till Portugal, samma visa där!

Min kille/min kran introducerade mig med nya droger och använde mig som hans leksak när än han hade lust. I min abstinens och förtvivlan stängde jag ner min kropp och utsatte mig för övergrepp efter övergrepp. En kväll efter en överdos ficka han liv i mig, vaknar till i duschen av att han skär små små snitt i min kropp, överallt med ett rakblad. Minns att jag ser blod blandas med vattnet men jag bryr mig inte. Vaknar till i sängen då han sitter med en flaska jod och stryker på alla snitt. Ett par historier från mig! Fortsatte såklart att söka mig till farliga/galna män.

Jag har aldrig haft sexuellt relation med en man då jag blir enbart attraherad av kvinnor. Men innan jag blev sann mot mig själv och andra, levde jag i min roll som ”heterosexuell kvinna”. När jag var 20 år blev allt med press i från familjen påtagligt då rent kulturellt var det dags för mig att gifta mig och bilda familj. Jag gick med på att åka ner till Pakistan och gifta mig med min kusin som var 10 år äldre än mig. Min tanke var att om jag nu gör detta så kanske jag upptäcker att det inte var så äckligt med män trots allt.

Jag och min mamma åkte ner och under de 20 dagarna blev bröllopet arrangerat.

På bröllopsnatten flydde jag från festen till min mormor och gömde mig där då jag visste hur kvällen skulle sluta. Med mycket missnöje och övertalning från släkten togs jag hem till mannen som jag var gift med. Detta var tre dagar efter bröllopsfesten.

Min mamma var med mig så jag kände mig trygg. När vi väl kom dit verkade hemmet tomt och det var bara min moster där vilket gjorde att jag kände mig lugn. Efter vi hade ätit, ville min moster visa mig någonting i rummet bredvid. Jag gick efter min moster och hon öppnade dörren och släppte in mig först. När jag kom in i rummet låg min kusin i en dubbelsäng, uppklädd i vita traditionella kläder. Dörren smällde igen och låstes utifrån. Jag skrek och bankade allt jag kunde och ropade på min mamma som satt kvar i rummet bredvid. Ingen ville öppna dörren. Mitt i det hela kom han och ställde sig bakom mig och började med att slita av mig mina kläder. Jag skrek, slogs och grät på samma gång. Var livrädd, men också arg och besviken. Vi slogs ett tag tror jag, då tiden känns alltför suddigt och kanske långdraget. Mina kläder var sönderslitna och jag hade inte kvar mycket på kroppen. Hade förlorat all energi och han låg över mig utan kläder. Innan övergreppet skulle ”fullbordas” då det skulle vara just penetrering, kom de orden i min mun. Jag hotade honom med att han aldrig kommer att få se Sverige om han gör det. Han tog just detta på allvar och lät bli. Dörren öppnades efter ett par timmar och jag släpptes fri, mentvingades ändå att ligga där halvnaken och låta honom att tillfredsställa sig med min kropp utan att komma in i mig. Än idag mår jag illa av att tänka på den äckliga svett lukten och hans vidriga skäggstubb som bara skavde mot min hud.

Jag kom ut som gay direkt efter att han kom till Sverige och jag inofficiellt gjorde slut med honom. Men rent juridiskt var jag fortfarande gift med fanskapet tills han fick stanna i Sverige.

Har berättat lite om mina kränkningar och övergrepp/våldtäkter..

Det kommer upp mer inom mig.

Träffade en man i mitt missbruk som var kriminell och hade precis muckat från ett fängelsestraff. Jag var ung, ca 17 år, och påtänd.

Han bjöd mig på knark och fick mig känna mig trygg med honom. Blev givetvis kär i honom och vi gifte oss -71, då var jag 21 år och han 33 år.

Efter några år började kränkningarna att jag “var en dålig människa som var ”kvasintulektuell” ?? dum i huvudet jag klädde mig fel”osv osv.

Han slog mig vid flera tillfällen så jag inte kunde gå till arbetet på grund av blåtiror och vid ett tillfälle slängde han en kniv på mig så jag fick ett hål i huvudet och fick åka ambulans till sjukhuset på grund av att blodet rann över hela ansiktet och kroppen.

En gång när vi var påtända slängde han ut mig från vår lägenhet.

Jag visste inte vart jag då skulle ta vägen? Åkte till Plattan och blev upplockad av en man som var villig att bjuda på knark mot att jag ställde upp på sex.

Tappade totalt mitt självförtroende var inte värd någonting.

Så började misshandeln i flera år.

Åkte fram och tillbaka på sjukhus sönderslagen blå runt ögonen och på delar av kroppen. Dom frågade om jag ville göra en anmälan men jag vågade aldrig, så jag sa nej.

Ingen frågade mig hur jag mådde, ingen såg mig.

Blev alltid hemskickat trasig.

Oftast var jag då påverkad av alkohol.

Jag tog alltid på mig skulden för bråken, jag var ju värdelös!

Vi fick en dotter tillsammans, som sedermera blev omhändertagen av socialtjänsten. Även det var mitt fel att vi söp.

Han plockade ner mig psykiskt totalt.

Så levde jag mellan 71-84

Svårt att skriva. Så många händelser. Vissa minnen är tydliga medan andra är inbäddade i ett dunkel. Ett dunkel som inte bara kommer från substanserna jag brukat utan från år av att förneka och förminska, som en överlevnadstaktik. Jag lärde mig tidigt att kollektivet män består av folk som har mer rätt till min kropp än jag själv, och att omvärldens vilja att skydda män och deras anseende är större än viljan att skydda mig från deras våld.

Jag var 5 år första gången en man tog sig rätten över min kropp. Hans stånd när jag satt i knät som han tryckte ner mig i, mina tårar, paniken när jag sa att jag inte ville sitta hos honom, de vuxnas skratt.. Blir äldre, hittar substanser som dövar självföraktet och skammen de vuxnas svek hade skapat.

Kommer ihåg en fest som 16 åring, full och hög. Alla där var närmare 30 förutom jag. Min syster tog med mig. Blir utnyttjad av 2 killar som var 27, en som var 32 och en som var 37. Den äldsta var förlovad med en vän till min syster, allt var “mitt fel”! Tydligen hade jag, med min ungdomliga sexualitet, ”förfört” dessa män. Alla kvinnor som var där föraktade och förminskade mig, behov av bekräftelse sa dem. Minnet av männens lust som bara verkade bli större av att jag sa nej, äcklet när de höll i mig och gjorde vad de ville ändå, hur kunde det ändå vara mitt fel?

Gråtande berättar jag för syster, hon skäms över mig säger hon;- ”Jag är förkrossad över att du visar dig vara en sån tjej”! säger hon. Mer skam, mer äckel, mer droger, fler och fler övergrepp som jag tillslut inte ser som övergrepp.  Jag tänker ”så här är väl livet, i dessa männens värld har jag åtminstone ett värde, i människornas värld är jag ingenting”!

Förnedringen jag kände när polisen tog in mig på urinprov. Klä av sig naken, böja mig framåt och sära på skinkorna.

Detta hände ofta!

Skällsorden jag ofta fått höra av mina pojkvänner är “tjackhora”

Det jag insett när jag läst era berättelser är hur många av oss som blivit förgripna i unga år. Jag hade sex med min mammas bästa vän när jag var runt 13-14,, han var typ 45. En gymnasielärare. Hans elever var äldre än jag. Det sorgliga var att det var den personen jag närmast såg som min pappa, han fyllde den rollen. Det tog många år in i drogfriheten att verkligen erkänna för mig själv vad han tagit ifrån mig. Mina pojkvänner och äkta män har samtliga hatat honom. Vem fan knullar ett barn?

Jag var 21 år och hade träffat X precis när jag blivit utskriven från psyk efter att ha varit där ett år. Insjuknade i London. Jag hade varit både modell och servitris, åkt jorden runt. Hade aldrig tagit amfetamin tidigare. Heta linjen, han bjöd ut mig där och deltog själv, han var bisexuell. På heta linjen sa han att det var öppet hus hemma hos mig. Jag var fortfarande inte helt trasig. Hade haft jobb. Han slog mig efteråt så jag fått uppsöka vård. Övervåld.

Han tog med mig till första porrvideoklubben på Kungsholmen??. Sa att det var en bio. Jag hade knappast sett någon porr. Det var många män där som kastade sig över mig. Stod och runkade varandra. Jag fick krypa bort från vad som liknande ett ormbo, jag var livrädd. Vågade ändå inte gå ut. X var i ett annat rum med bögsex. Jag ville ändå inte gå därifrån ensam. Full med skam. Jag förnedrade mig, blev svartsjuk och följde efter honom som en hundvalp. Trots att han slog mig sprang jag efter. Näsblodet rann.

Jag har varit på en annan porrvideoklubb, många unga våldsutsatta tjejer, ofta psykiskt sjuka, hemlösa också. Klubbarna ligger i fina bostadsområden. De som bor där får billig hyra. De blundar. För mig var männen ansiktslösa. Det blev gangbangs med 30-40 män på en kväll emellanåt. Tjejer som var neddrogade på heroin. Nästan överdos. De kallas för ”följsamma”. Polisen ser men skiter i det också. Klubbar stängs och flyttas. Ägarna rör sig på Stureplan?. De är rika som troll och lite finare folk liksom.

Videoklubbarna är öppna dygnet runt. Kommer det in en tjej, så rings det runt och män kommer snabbt dit. Till ”parrummen”. Man får inte gå in ensam. Man måste stoppa pengar i båsen hela tiden.

De vill inte åka dit för koppleri. Men jag kunde komma dit med olika män. De kände igen mig, de föraktade mig, låtsades inte om att jag var ”stammis” där. Kom polisen hade jag sällskap.

När de stängde på morgonen för att städa upp och folk var på väg till jobbet, så svor ”städarna” av allt äckel De såg de blodiga kanylerna och det blodiga pappret som var slängt på golvet tillsammans med all sperma.

Det är många unga tjejer med självskadebeteenden där.

Jag känner igen mig i den psykiskt sjuka våldsutsatta tjejen som våldtogs av minst 30 män. Hon skulle köpa droger ute i Fittja och fick hålla på i 4 timmar. Saken är den att jag skulle kunna hänga med frivilligt, fast jag visste att det var knas. Jag var för trött. Kände ända? att jag fått välja. Det är svårt att beskriva. Man är i ett prepsykotiskt tillstånd mellan dröm och verklighet. Man är snäll och pratar med barnslig röst. Spelar mer galen och förvirrad än man är som ett försvar. Det fungerar.

Detta var extremt ute i Fittja. För det skedde i ett trapphus i ett bostadshus. Där folk hörde och såg. De gick väl ut med hunden? Det har aldrig hänt mig. Det var inomhus. Det räckte med 4-5 män. Det är pinsamt. För en del var minderåriga. Jag var 35-40. Pensionerade mig sen. Det är då det blir baglady-stadiet.

Jag vet att jag inte är ensam om det här. Att det fortgår. Därför tycker jag det här är VIKTIGT. Nästan sviker om det inte kommer fram. Den här gången heller.

US video låter så oskyldigt. Och det är först lite ”gladporr” och sexleksaker. Lite oskyldigt och spännande och lite vaniljsex. Sen luras folk att det är kåta glada bögar som får leka med varandra i ”gloryholes” osv. Sett riktigt unga pojkar och helt trasiga icke-män. Transor har jag tänkt. Dit är så klart inte tjejer välkomna. Så längst in. Är det för ”par”.

Min erfarenhet är att det finns män som tänder på sig själva och blir upphetsade över att de själva är så skamlösa så att när de vill knulla med en riktigt nedgången hora, som ser ut att kunna göra allt för att få knark, så kommer de i kontakt med sitt eget självförakt. Tyvärr känner de här männen sån skam över sig själva direkt efter deras sprut och de kommit, så de blir äcklade som fan. De snor tillbaka sina pengar och hotar med våld och ofta slår, spottar och knuffar ut dem ur bilen.

Jag har knappast sett mig själv som prostituerad, hemlös tjackhora mer. Jag tänkte aldrig att nu ska jag gå in här och få ihop lite pengar. Jag var nedgången och luktade illa. Jag förstår så här efteråt att jag var väldigt söt.☺Inte alls så ful som jag kände mig inuti. Jag var misshandlad av X. Han blev chef på ett behandlingscentrum.

Jag vill inte förminska mig själv längre. Jag pallar. Jag är skörstark. Fick ett skov just nu. Men det är ändå en sund reaktion. Jag går utanför min trygghetszon och utsätter mig för skam. Avslutar den nu samtidigt. Märker av en självmedkänsla jag saknat på djupet. Den är alldeles nyfödd. Jag är bottenfrusen med skam och tårar. I fredags föll två tårar.

Jag var nog bara 4 eller 5 år då min farfar var barnvakt åt mig och utsatte mig för övergrepp. Det pågick tills jag blev 10 år.

Han är död idag och jag är glad för det.

Mina föräldrar jobbade mycket när jag var liten. Jag tillbringade många somrar hos mormor och morfar som jag älskade över allt annat. De var alkoholister båda två, men var alltid snälla mot mig.

Mormor var troende och läste ofta ur bibeln för mig. En dag låg hon på sängen och läste. Hon hade nattlinnet på sig. Båda hennes bröst hade glidit ur nattlinnet vid armhålorna. Hon bad mig att suga på hennes ena bröst medans hon läste. Jag var inte så många år, kanske 6-7 år. Jag var strängt uppfostrad av min pappa och då innebar det mycket stryk, med antingen händerna, tjocka böcker som jag blev daskad med över rumpan eller slagen med skärp. Jag fick alltid höra att jag skulle lyssna och lyda de vuxna. Så blev det också när mormor bad mig suga på hennes ena bröst samtidigt som hon onanerade och läste ur bibeln. Där tappade jag min tro på Gud!

Ensam och utsatt, inga syskon och ingen att prata med.

Jag gjorde revolt i skolan. Jag började tända eld på saker. Jag blev pyroman. Jag blev klassad som problembarn och pappa kallade mig många gånger för efterbliven. Jag var livrädd för honom. Strykrädd också.

När jag var 10 år flyttade vi till Sverige. Jag var överlycklig! Komma bort från allt helvete som jag hatade. Men underbart blev kort. I och med jag inte behärskade språket så blev jag mobbad. Det pågick  tills jag blev 14 år. Då vände allt för mig och jag gjorde revolt. Jag anmälde min pappa till socialtjänsten och jag blev den som mobbade andra. Jag började röka och dricka. I och med anmälan till soc, så blev jag skickad tillbaka till mitt hemland och fick bo hos mormor och morfar under några månader. Jag körde racet med röka och festa så mycket jag kunde. Jag fick dåligt rykte och till slut ville inte mormor ha mig kvar. Tre år senare tog hon livet av sig genom att dränka sig själv i havet.

Aldrig någonsin frågade någon mig hur jag mådde och varför jag var så utåtagerande.

Flera år senare träffade jag T. Hade då nyss skilt mig från B och hade tre barn.

Tre underbara söner. Jag flyttade ihop med T. Sen kom hoten och slagen. Mina barn blev grovt misshandlade flera gånger. Mitt yngsta barn var bara 2 år och han var den som blev mest utsatt.

Då undrar du säkert ; VARFÖR GJORDE DU INGENTING?

Därför jag var livrädd att T skulle döda mig. Jag tvingade mig själv att se på vid varje tillfälle då mina barn blev misshandlade. Använde han knuten näve eller öppen hand? Måste komma ihåg vilka datum det hände, vilken tid på dygnet det var, var vi befann oss i bostaden när han slog dem eller mig. Hur ofta blev jag våldtagen? Vilka datum, när och var det hände

Någonstans hoppades jag på att vi skulle få hjälp att komma till polisen och göra anmälan,  jag visste att det var så värdefullt med fakta. Sen kom den dagen när jag och mina små pojkar fick hjälp av två av mina kollegor som undrade hur det var ställt. Polisen i förorten kommer alltid att vara mina hjältar. Vilket underbart mottagande vi fick. T blev anhållen på sitt arbete som ordningsvakt.

Han hade blivit antagen till polishögskolan tidigare, men det satte polisen stopp för. Jag och barnen satt i många och långa förhör, barnen i videoförhör med specialutbildad personal. De började förbereda oss inför rättegång. Allt jag hade försökt memorera från alla tillfällen T slog oss , var som bortblåst. Soc klev in och placerade mig och barnen på ett akut och utredningshem i 3 månader. Jag blev helt tokig!!!

Det jag inte såg, men som de såg, var att jag klarade inte av att ta hand om mig själv eller mina barn. Jag fick ultimatum av soc. Antingen samarbeta eller så skulle de ta barnen från mig!

Jag befann mig i ett totalt kaos och traumaupplevelserna hade avlöst varandra under en lång tid, men det förstod inte jag då. Jag gick in i 200 % samarbete. Allt för mina barn tänkte jag.

Det blev 2 dagar i Tingsrätten.

Fick otroligt mycket stöd från vänner och kollegor, även hans kollegor. Domen kom två veckor senare. 1 år och 10 månader fick han. Vilket hån. Iallafall, tog jag mina barn på Gröna Lund och hade en superfin dag tillsammans. Måste tillägga att mitt dåliga samvete höll på att förgöra mig. Att jag inte kunde skydda mina barn! Att jag hade utsatt dem för livsfara. Än idag tänker jag på det, 22 år senare.

T överklagade domen till Hovrätten och jag bröt ihop totalt. Nu var jag tvungen att börja älta allt igen. Stressen och rädslan över att inte tillåta mig glömma något.

2 dagar i Hovrätten,  fick gå igenom allt igen, men de fastslog domen på 1 år och 10 månader= anstaltsvistelse. Nu började jobbet på allvar. Jag och mina barn fick skyddat boende och nu började vardagen.

Jag började jobba och barnen gick på dagis och skola. Efter några månader kom brev från frivården som meddelade att åklagaren hade gått med på att ge T permission. Jag blev fullständigt livrädd. Sökte om besöksförbud och fick hem ett överfallslarm av min arbetsgivare som var direktkopplad till dem. Jag kände mig inte säker, men ingenting hände. Senare fick jag höra att T hade sökt om förflyttning till annan anstalt. Det brukar inte vara populärt bland andra fångar när det kommer in någon som är fälld för grov barnmisshandel eller grov kvinnofridskränkning.

Några år gick och jag flyttade upp till Norrland. Hade träffat en snäll man och vi hade flyttat ihop. Vi fick tre barn, sen satte jag igång och söp. Övergången från att vara nykter på heltid till att bli alkoholist på heltid gick bara på några år. Jag bad själv om behandling och fick det. Tyvärr blev jag utskriven på grund av regelbrott, men höll mig nykter bra många år. Ett återfall blev det dock och det vara bara till nytta för mig själv. Jag lärde mig var mina gränser gick. Det har inte lämnat mig oberörd att skriva det här. Det gör fortfarande så ont att berätta, men jag tröstar mig med att jag gjorde mitt bästa utifrån den förmåga jag hade då.